I lördags var det dags för sista konserten av Sverigeturnén Bluesmöte med storheterna Ale Möller, Eric Bibb och Knut Reiersrud. Det var en nästan fullsatt lokal med festklädda människor som kommit till festkvällen Alla helgons bluesiga natt som arrangerades av Svartöns Blues.
Det dröjde inte länge förrän tre hattprydda herrar äntrade scenen. Alla tre har en lång och gedigen musikalisk karriär bakom sig så det känns att man som publik är i trygga händer. Det blir en naturlig scennärvaro eftersom musikerna inte har något att bevisa, de bara njuter av att spela tillsammans.
Konserten var som ett utforskande av bluesens innersta väsen, i hela världen. Världsmusik med blueskänslan som gemensam nämnare.
Några av kvällens höjdpunkter är när Ale Möller och sjunger en grekisk sång med stor intensitet och spelar bouzouki på afrikanskt vis. Och när han, lite senare, spelar på såväl bensinslang som orange plaströr/vägpinne.
Eric Bibbs rena avskalade countryblues känns varm och ursprunglig och går rakt in i hjärtat. Han har en väldigt uttrycksfull bluesröst som ger tyngd åt bland annat Too much water som handlar om naturkatastrofer som drabbar människor, då som nu.
Knut Reiersrud som ibland kallats "Norges Ry Cooder" bjuder på mycket utsökt gitarrspel under kvällen. Men Luleåpubliken lär nog mest minnas hans skruvade extranummer: Allt börjar lugnt och fint med en bluestolkning av en norsk folkmelodi, men sen blir det något helt annat när karln spelandes ramlar av stolen, kravlar nere på scengolvet och ut i publiken medan låten blir allt rivigare.
På det hela taget var innehöll konserten så mycket variation och genuin spelglädje så efteråt kände jag mig allt annat än "blue".
Jag kände mig väldigt lyckligt lottad att ha varit där när den sista konserten i den här turnén gavs.
Festen fortsatte sedan med livemusik av lokala musiker i Kulturens hus restaurang.