Nå, kära läsare av kultursidan, har ni köpt svenska flaggor att hålla i handen och vifta med på måndag? Det är nationaldag och den dagen ska vi vara stolta över Sverige. Har vi något att vifta på fanan för? Kanske inte just nu, men vi kan vara stolta över det vi gjorde i höstas, att Sverige tog emot så många som flydde från krigen i Syrien och Afghanistan. Så låt oss fira denna goda sida hos nationen även om den gav de demokratiska partierna en Sverigedemokratisk baksmälla och gränserna stängdes.
Det där med att fira en gammal kung, Gustav Vasa, en regeringsform och så Saltsjöbadsavtalet kan vi vara utan. Ska vi fira något i demokratin Sverige så är det väl just den dagen när Sverige införde demokratin, inte någon gammal kung som stod för motsatsen, enväldet. Och 1809 fanns det ju ingen rösträtt.
Det är väl just därför som det svenska nationaldagsfirandet alltid varit tämligen ljummet, i långa tider inte ens en helgdag. Det är bara de pålästa som känner till anledningen till Sveriges nationaldagsfirande. Den rycker inte med de stora folkmassorna. Resultatet skulle bli pinsamt om svenska folkets kännedom om nationaldagsfirandet undersöktes.
Så vi behöver något bättre att fira. Det finns andra dagar i den svenska historien som bara passerar i almanackan men som motiverar ett firande. Varför inte den 24 maj? Det var ju den dagen 1919 som Sveriges riksdag beslutade om den allmänna rösträtten, att också kvinnor skulle ha rösträtt. Det är väl ändå värt att fira, allas rösträtt – demokratins införande, inte en gammal 1500-talskung och en gammal regeringsform som övergavs 1974.
Vi borde alltså fira demokratidagen den 24 maj, en betydelsefull dag och fira den utan kungliga inslag och militära saluter. Det skulle bli fint med en nationens dag för demokratin, en markering mot nazister, fascister, jihadister, nationalister och andra mörkrets -ister.
Men nu står vi där med våra gamla vanliga nationaldag. Vad ska vi göra med flaggorna vi köper, för vem eller vilka ska vi vifta med dem, för någon som kallar sig för borgmästare? Låt oss hålla upp de blågula små fanorna för Sveriges nya medborgare. I Luleå får de Sverigenålar av kommunfullmäktiges ordförande. Då kan vi känna oss stolta.