Gammalt möter nytt i Aines

Det som finska Lappland har är konstmuseer med egna konstsamlingar. Det som Aines konstmuseum nu visar känns till en del igen från tidigare utställningar. Det är inköp som gjorts av finsk samtidskonst. Det visas nu tillsammans med gamla klassiska verk av storheter som Helene Schjerfbeck, Tove Jansson, Albert Edelfeldt, Eero Snellman, Eero Järnfelt, Arvid Liljelund och andra ur den finska konsthistorien.

Det blir en så härlig blandning av gammalt och nytt och det blir en spännande rundvandring och möten med olika tiders konstnärliga uttryck. Allt från den tid där målaren skulle återge en så tydlig bild som möjligt, innan det behovet kunde tillfredsställas av fotokonsten, till det friare nonfigurativa eller nästan föreställande måleriet.

Arvid Liljelunds Interiör av Torneå kyrka från mitten av 1800-talet är just en sådan där målning som så exakt som möjligt återger motivet. Det är nästan en reportagebild där vi får se en konstnär i arbete. Han målar motiv på kyrkbänkarna och han gör det medan prosten och två andra ser på. Här finns alla detaljer återgivna. Det är som med landskapsmåleriet från samma tid, exakta avbildningar även om midnattssolen kanske görs lite extra påtagligt i Werner Holmbergs målning Midsommarnatt i Torneå från 1849.

Den verklighetstrogna avbildningen är nu inget som är helt passé. Där finns Jouko Alapartanens Violinist, en oljemålning från 2002. Han är lika exakt som Arvid Liljelund, men låter violinisten sväva i luften.

Efter de klassiska målningarna känns de modernistiska som befriande, lite av en kall avrivning. Där finns Rosa Liksoms tuschteckningar och Essi Korvas skulptur Under. Liksom är frispråkig medan Korva låter fantasin få spelrum när hon förvandlar den lilla flickans armar till grenverk. Här finns också plats för humor som i Stephen Pratts målning Det händer aldrig någonting i Torneå. Detlåter som en trött tonåring.

Där finns det stora rummet med nio håruppsättningar på golvet. Ja, det är väl egentligen inte hår, men det ger intrycket av nio kvinnor sittande i en cirkel. På väggen två målningar, Tomorrow is a Beautiful Day av Ilona Valkonen, född 1980, och Transcription av Sirpa Särkijärvi, född 1974. Det rummet blir sammantaget en så fin utställningsupplevelse.

Sedan kanske vi inte ska passera den gamla damen som tagits fram ur förrådet igen, den rörliga skulpturen av en kvinna med rollator, en bild av den typiska kulturtanten som bär upp kulturlivet. Kanske ett svar på kulturmannen i den svenska debatten.