Funktionshinder inget som stoppar Vreeswijk

Föreställning:
Aktörer:
Mänskliga rättigheter är ju temat för de MR-dagar som pågår i Luleå. En annorlunda vinkling på detta tema kunde man ta del av i stadshusets sessionssal på torsdagen.
Undertexten blev någonting i stil med allas, inte rätt kanske, utan snarare möjlighet och förmåga att uttrycka sig konstnärligt. Där uppträdde bland annat gruppen Vreeswijk med underfundig humor och lite showande.
Med bravur framfördes några av Cornelis mest kända visor.

Det som är synligt är att några ur gruppen har någon form av funktionshinder, men det är absolut ingenting som stoppar dem från att ge en riktigt härlig föreställning.
Hari Ratikainen blåser upp sina lungor och släpper ut en kraftfull och ocensurerad sångröst. Ungefär som en rock´n-roll-Caruso uppblandad med Marcus Grönholm i vänstersväng på grusväg utan säkerhetsbälte, dock med breda hängslen. Han understödjs av Åsa Niklasson och har berättaren Anders Wieslander som komisk ciceron. På kompet kämpar Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson med frenesi på gitarr och cello.

Sånger som Jag hade en gång en båt och I natt jag drömde fick ny färgklang, och jag har väl aldrig någonsin hört en sådan galen och spejsad version av Brevet från kolonien.
Efter föreställningen fick publiken ta del av innehållet på surra.se - en sajt av och för funktionshindrade i hela landet med filmer, klipp och tips i massor. Bakom arbetet står studieförbundet Sensus.
- Det är ett ofantligt bra sätt att växa som människa, säger Hans Lundqvist om verksamheten med sång, musik och teater.

Han berättar om framgångarna med gruppen Vreeswijk som nu reser runt och spelar som vilket annat band som helst. Eventuella funktionshinder blir sekundärt, och de tar betalt som andra band.
- Vi söker jämställdhet, säger han.
Mer sång blev det sedan, bland annat en skön version av Tom Pettys I won´t back down med Lena Hesse på sång.
Fritt översatt: Du kan ställa mig vid helvetets port, men jag ger inte vika.