Dataspelslan har vi hört talas om. Men sy-lan?
Javisst funkar det. I Ytterbyns hembygdsgård har 16 syintresserade kvinnor från Norrbotten samlats för att sy tillsammans så länge orken finns. När orken tryter har var och en tagit med sig liggunderlag som det går att ta sig en snabbvila på för att hämta ny kraft och ork.
Och det råder febril aktivitet i byalokalen bara några timmar efter att gruppen samlats. Efter en inledande presentationsrunda och lunch så går nu symaskinerna för fullt bara några timmar in på lanet.
Initiativtagaren Lena Lundvall har tidigare arrangerat välbesökta uppskattade sy-lan.
– Då har jag haft en mycket större lokal, mer som ett Folkets hus och då har vi varit fler personer, men 24–26 är max för att hålla ihop en grupp och ha kvar en gemenskap så att det inte blir smågrupperingar. För mig är det viktigt att vi har den här gemenskapen, förklarar hon.
Att samla personer med samma intresse är viktigt för Lena.
– Många sitter hemma och syr för sig själv, men det är trevligt med sällskap också. Vi har alla olika typer av bakgrund, men vi samlas kring samma intresse. Snacket sätter igång direkt och man pratar olika kvalitéer, ger varandra råd och så vidare. Jag startade upp detta för att jag ville ha sykompisar, och det har jag fått nu kan jag säga. Det här har varit ett jättebra sätt att ragga polare, säger hon med ett skratt.
Ingela Bröms från Luleå tog med sig vännen Åsa Eriksson och anmälde sig till sy-lanet. De två plockade med sig sina symaskiner och ett helt gäng tyger för en sy-helg i Ytterbyn.
– Jag såg på Facebook att det anordnades och det verkade kul. Min kompis Åsa tyckte samma sak så då anmälde vi oss. Oftast så är man ensam när man sitter hemma och syr. Så det kan vara trevligt att göra det tillsammans med andra ibland. Och någon annanstans än hemma. Man har ett gemensamt intresse att börja prata med varandra. Och folk som syr verkar ju trevliga, säger hon med ett leende.
Bredvid sig på bordet har hon klippt ut tyger till sju par leggings som ska sys ihop, lite av ett löpande band. Under helgen tänkte hon också hinna med att sy en tunika eller klänning.
– Jag har tagit med mig en hel del tyger. Man vill ju inte att det ska ta slut plötsligt så att man inte längre har något att jobba med, konstaterar hon.
– Att få sy utan en massa avbrott ska också bli skönt. När man är hemma är det alltid något som gör att man måste gå ifrån, man tar ett avbrott för en att äta eller fika lite, men behöver inte fixa något i vardagen vilket känns väldigt skönt, flikar Åsa Eriksson in.
I ett dataspels-lan sitter man uppe och spelar hela nätterna, blir det samma sak för er?
– Ja det finns väl risk för det. Man sitter väl så länge man orkar. När man börjar svära och sprätta sömmar så får man väl ta en paus, annars håller vi väl på så länge det går. Det är så skönt att veta att jag ska vara här hela helgen och det enda jag ska göra är att sy och behöver inte engagera mig i mer. Ja, förutom att umgås lite emellanåt förstås. Att helt kunna släppa vardagen känns skönt, nu får jag ägna mig en hel helg åt det jag tycker är kul.
Inger Kalotini från Ängesbyn tog med sina tyger och håller som bäst på att sy en prinsessklänning till barnbarnet Athena, ett år och åtta månader. Hon räknar med att hinna sy en del barnkläder, men även en klänning till svägerskan och även något till sig själv.
– Jag syr väldigt mycket, i första hand till Athena. Det är så tacksamt, hon älskar att klä ut sig och vill genast ta på sig när jag sytt något nytt plagg till henne. Nu blir det prinsessklänning med tyll och volanger, och så tänkte jag även sy en klänning i vävt tyg.
Inger kände ingen av de andra innan lanet men några av dem känner till varandra via Facebookgruppen.
– Jag och Susanne exempelvis har pratat mycket via Facebookgruppen Sytokar i norr, så det är riktigt kul att få se varandra live. Och en sådan här träff är rolig för att vi delar samma intresse, vi kan fråga varandra om tips och har väldigt roligt under tiden.
När helgen är över är Inger Kalotini mer än nöjd.
– Det har verkligen varit superroligt på alla sätt. Det var välordnat och vi fick verkligen tid att sy allt vi ville och hade samtidigt tid att umgås. Det var också så roligt att vi kunde hjälpa varandra, några hade knappt sytt någonting medan andra var betydligt mer erfarna och kunde komma med tips och råd. Och det blev sena kvällar, det var en bit efter midnatt innan folk började gå och lägga sig, några satt uppe och sydde till efter två på natten.
Under helgen hann Inger i stort sett sy det hon tänkt sig från början.
– Ja, Athena får sina två klänningar som jag planerat för, och jag hann också med att sy en klänning till svägerskan, hon provade den häromdagen och blev väldigt nöjd.
Inger Kalotini berättar att sy-lanet gett gruppen mersmak.
– Vi kommer alla att anmäla oss igen till hösten då det blir ett nytt lan, det ser jag verkligen fram emot.