Häromåret deltog jag i en kvartersfest i en liten by i södra Frankrike. Stämningen var hög, kvällen ljum och mat och dryck generöst tilltagen. Vi utlänningar satt på ena kanten av långbordet och snett emot oss några fransmän. Då hörde vi en av dem mumla något om ociviliserade turister och deras barbariska matvanor. Vi hade tagit för oss rejält av rätterna som bjöds och blandade dem friskt. Det skulle vi inte ha gjort, men det förstod vi för sent.
När jag nu läser Alice Pétrens bok Made in France med undertiteln Stolthet och nationalism påminns jag om händelsen. Där granskar hon de nationalistiska stämningarna i dagens Frankrike, redogör för bakgrunden till dem och den franska självbilden som är full av självtillräcklighet. Frankrikes ekonomiska, militära och politiska inflytande i världen har gett fransmännen en stark självkänsla.
Det är en berättelse om ett auktoritärt konfrontationssamhälle, en f d kolonialmakt som fortfarande har en förmyndarroll i flera afrikanska länder och med en elit på några tusen personer som besitter alla landets nyckelposter. Samtidigt betraktas miljoner människor i landet som andra klassens medborgare. Det handlar om stolthet och segregation, om la France profond, det genuina Frankrike, och om förorterna, gettona där utanförskapet går i arv och problemen och frustrationen jäser. Men det är också landet där deklarationen om mänskliga rättigheter en gång föddes.
Inte konstigt att begreppet nationalism har franskt ursprung. Efter att ha ropat Vive le roi – Leve kungen började man under revolutionen (1789) istället ropa Vive la nation. Då stod nationalism för uppbrott och kampen för frihet, jämlikhet och broderskap, medan man idag snarare förknippar den nationalism som växer i Europa med ett nostalgiskt tillbakablickande och främlingsfientlighet.
Men att man lägger olika betydelser i ordet nationalism blir tydligt när man talar om just Frankrike. Det framhåller Petrén. Att vara patriot betyder bara att man är stolt över sitt land – dess ostar, alper och Asterix – det är en del av varje fransmans dna, menar Petrén, därmed inte sagt att man röstar på Front National.
Men det är ändå många som röstar på Front National (FN). I EU-valet förra året var det det största partiet. Patriotismen är grunden för FN och deras politik är i hög grad exkluderande - den är av, med och för fransmännen som Marine le Pen säger. Men vem som är fransman i hennes ögon är inte helt självklart.
Made in France är en personligt hållen och mycket innehållsrik reportagebok där Petrén delar med sig av sina mångåriga erfarenheter av ett land och ett folk som kaxigt provocerar sin omvärld.