Skriv kort.
Helst kortare.
Det brukar vara en gyllene regel inom kvällspressen, förr i alla fall.
En mästare i grenen var fransmannen Felix Fénéon (1861-1944), konstkritiker, anarkist, tjänsteman på franska krigsministeriet (!) - och notisskrivaare på dagstidningen Le Matin.
Med en sådan kufisk bakgrund är det lätt att hamna bakom galler. Det gjorde också Fénéon 1894 tillsammans faktiskt med vännen Ivan Agueli, svensk anarkist och udda konstnär. Paret anklagades för att ha uppmanat till terrorism men frikändes i en rätt så komisk rättegång, enligt litteraturvetaren och Frankrikekännaren Magnus Hedlund som översatt och skrivit inledningen till denna.
Lite ironiskt kommer den ut på Ersatz som normalt trycker tjockisar på 600-700 sidor. Denna är bara 258 sidor kort, lätt som en fjäder och oerhört rolig i sin lakoniska drift med dåtidens Frankrike, korrupt, instabilt och bigott. Och ingen notis är längre än tre rader. Läs bara det här:
”Sjuksköterskan Elise Bachman, som hade sin lediga dag igår, uppträdde vansinnig på offentlig plats.”
Nästa dag dementeras uppgiften av Fénéon själv i Le Matin:
”En galen kvinna som arresterades på offentlig plats utgav sig falskeligen för att vara sjuksköterskan Élise Bachmann. Den sistnämnda är vid sina sinnens fulla bruk.”
Eller:
”Scheid från Dunkerque sköt tre gånger mot sin fru. Eftersom han missade varje gång siktade han istället på sin svärmor - och träffade.”