En gång i tiden var Karlsvik ett stort samhälle i Luleå med järnverk, träsliperi och sågverk, arbetarbostäder och disponentvilla. Samhället hade Folkets hus, konsumentförening, och skola, allt som behövdes.
I skolan där tusentals små fötter nött ett djupt hål i trappan är numera lugnare. Trapphusen andas fortfarande skola men de sista eleverna lämnade skolan 1972 och nu är det istället bostäder.
Lägenheterna är pampiga, det är högt till tak och de stora fönsterna har bevarats.
Torbjörn och Yvonne Löfqvist flyttade in 2006 och har bott i två olika lägenheter i huset. Nu bor de med barnen Noomi, 6, och Viktor, 9, i den tidigare lärarbostaden.
– Jag har intresserat mig för fastigheten som är unik i Luleå, den är 100 år gammal och speglar en epok i Luleå, säger Torbjörn och berättar att det är samhällets andra eller kanske tredje skolan. De andra har rivits.
Familjen trivs i Karlsvik och i skolan. Barnen kan springa till sina kompisar i huset, berättar Yvonne som uppskattar naturen, badstränderna, samtidigt som det är nära till handeln i Storheden.
– Byn en pärla, en oslipad diamant som kan utvecklas ännu mer. Till exempel kunde kommunen ploga en vägsnutt hit på vintern. De plogar ju isväg till Mjölkudden och Karlsvik är ju bara rätt över, säger Torbjörn.
I slutet av åttiotalet var skolan hotad av rivning och räddades av privatpersonerna som köpte den. Skolan och hela samhället var hotat redan tidigare.
Jan Wikström, arkitekt i Luleå, ritade lägenheterna i skolan. Han berättar att politikerna i Luleå i slutet av 1970-talet ville göra hela Kalsvik till industriområde och att intresseföreningen i Karlsvik kämpade emot. Wikström och några andra arkitekter i Luleå gjorde ett planförslag där Karlsvik istället var ett bostadsområde.
– Bland annat hade vi ritat bostäder där månlandaren nu finns, säger han. (Månlandaren, det är Arcushallen.)
Det kanske inte blev precis som Wikström och hans kollegor föreslagit, men Karlsvik blev inte ett industriområde i alla fall. Att bygga lägenheter av den gamla skolan var ett delikat uppdrag.
– Inget fick ändras på utsidan av huset så det var ganska utmanade att göra lägenheter med fyra meter till tak, säger han.
Han berättar att han insåg att man inte ville ha fyra meter till taket i hela lägenheterna, i en toalett till exempel.
– Nä, det skulle ju kännas som man var i ett hisschakt. Så jag kom på att höja golvet i delar av rummen.
Höjningen gjordes redan ute i trapphuset. Jan Wikström behöll också gropen i trapphuset där eleverna sprungit.
– Det var ett häftigt och unikt jobb. Om man tittar i taken så syns det hur klassrummen varit.
Familjen Kenttä har också bott i två olika lägenheter i Karlsviks skola. Lisa Kenttä Kaldensjö, 40, och Fredrik Kenttä, 41, bodde i det tidigare biblioteket när de 2008 bestämde sig för att separera. Två år senare flyttade de ihop igen. Nu huserar familjen i den gamla gympasalen tillsammans har de barnen Samuel 14, Selma, 9, Måns, 11, och Olle, 4.
– Man kan tycka att det är långt utanför stan, men det är ju inte det. Allt som behöver finns ju nära. Särskilt på sommaren är det en oas med niporna och campingen. Man kan ha båt och skoter, det är en frihet.
Lisa är sjuksköterska som just nu studerar till barnsjuksköterska. Att cykla till jobbet på Sunderby sjukhus tar 45 minuter. Fredrik som jobbar som fastighetsskötare på Galären i stan och det händer att han tar båten till jobbet.
– Jag har båten utankrad härute och åker ibland med den till jobbet, Jag brukar köra veckorna före semestern. Det är ett bra sätt att komma ner i varv, säger Fredrik.
Det bästa med lägenheten är takhöjden, ljuset och att den är på bottenplan.
– På sommaren springer vi mest ut och in via köksfönstret, säger Fredrik och visar på trappan som leder från köksfönstret och ner på gården, säger Fredrik.
– Det så skönt att inte behöva se någon väg från fönstret. Här är bara fågelkvitter och ekorrar och när snön kommer känns som vi är i Narnia med ljuset från lamporna på gården, säger Lisa.
Att inreda en lägenhet med så högt till tak har sina sidor. Det är lätt att det ekar och man måste ha grejer på väggarna. Lisa och Fredrik har löst det bland annat med sex stora filmafficher på vardagsrumsväggen.
– Barnen älskar Star wars, jag älskade ET när jag var liten och Pulp fiktion är Fredriks favorit. Så har vi några gamla klassiker som är lite häftiga och Läderlappen bara för att den var snygg, säger Lisa.
Familjen har byggt ett rum av avsatsen vid vardagsrummet och använt sig av orginalfönster från skolan. Det är Selmas rum och hon kan titta ut på vardagsrummet genom fönsterna.
Hemma hos Marie Wårell, 28, Per Sundberg, 27, och dottern Lo, är lille Ingo som bor en trappa upp, på besök. Ingo är drygt året och ville leka med Lo. Det blir ett exempel på vad Marie och Per tycker så mycket om med huset.
– Jag älskar att det bor så mycket barn i huset. Det är en öppen stämning. Som att Ingo kommer ner och Sebastian och Helena som bor ovanför kan vara barnvakt åt Lo. Ofta tror folk att vi bor i kollektiv men det är det ju inte, trots att vi har en stor gemenskap i huset, säger Marie.
– För mig är det Bullerbyn, fast i ett hus, säger Per.
De säger att det finns 15 barn i huset, ett barn i varje årskull i huset från ettan till nian.
Per och Marie bodde på 19 kvadratmeter i Stockholm när de såg lägenheten i Karlsvik på internet för drygt ett år sedan.
– Jag såg den och då tänkte jag direkt att där ska vi bo. Den såg härlig ut, säger Marie.
De hade inte så mycket möbler när de flyttade upp. Lägenheten är möblerad med loppisfynd och med möbler som de fått av sina familjer.
– Vi gillar att åka på second hand-butiker, säger Per.
De har inte gjort så mycket i lägenheten ännu. Men de har planer, de har sett ut en William Morris-tapet som de vill ha i hallen och så på att nyttja takhöjden på fyra meter.
– I ett av sovrummen vill vi göra en loftsäng med fönster ut till vardagsrummet, takhöjden ger ju möjlighet till det. Och så drömmer vi om att gör om i badrummet så man kan ligga i badkaret och titta ut genom vardagsrumsfönstret, säger Marie.
De är dansare bägge två, Marie frilansar och ska vara med i årets julkalender med Lule stassteater och Per jobbar på Norrbottensteatern med La Cage aux Folles. Han berättar att han brukar ta genvägen över isen in till stan på vintern.
– Då kan man åka spark eller skridskor till jobbet, säger Per.
– Det är så fint här. På sommaren är det folk ute på gården hela tiden som kommer och går. För barn finns det nog inte något bättre ställe att växa upp på, säger Marie.
Per vill inte avslöja vad det är han har kommit på, men han säger att han har idéer som skulle påverka Karlsvik och hela Luleå positivt.
Som kulturarbetare så är Marie och Per medvetna om att de kanske måste flytta på sig.
– Men den här lägenheten kommer att göra det mycket svårt, säger Marie.