Från istid till tropikerna

Det är inte så länge sen som klimathotet rubricerades "den nya istiden". Golfströmmen skulle upphöra att värma upp Norden, glaciärerna växa, och snart skulle istiden vara här, i förtid, men ändå med något slags cyklisk logik. Hur var det, var det koldioxiden som skulle täppa till atmosfären och göra det kallare?
Nu är det koldioxiden som täpper till atmosfären och sägs göra det inte bara varmare, utan också nyckfullare och katastrofalare. Klimatfrågan har blivit objekt för en lavin av dyra konferenser, marknadsföring och försäljningsargumenterande. Ett vanligt argument med hot idag i reklamen är att köpa det klimatsmarta. Annars...

Jag läste i en av villaägartidningarna för en tid sedan, hur en familj slutat med de klimataggressiva handlingarna att flyga. Istället hade man köpt en husbil och bilade till de vackra stränderna vid Medelhavet. Artikeln tog upp familjen som en förebild för hur man hanterade klimatfrågan på ett personligt plan. Låt oss alla gemensamt shoppa oss ur kriserna.

Men det intressanta är inte de varierande forskarrönen, eller hur de används internationellt och nationellt på olika plan, utan hur vår mänskliga hjärna tycks sky det som är på väg att värmas upp, och bry sig mindre om när det fryser till. Det var inte på långa vägar samma katastroflarm om klimatet när istiden skulle komma. Kanske för att det inte drabbade storstadsområdena på samma sätt som en höjning av havsytan?
När man hör norrlänningar klaga över vintrarna häruppe, så är måttstocken de kalla vintrarna under 60-tal till 80-tal. Varför är de "bättre" än de mildare vintrar som råder nu? Man kan undra om de som växer upp nu kommer att ha dessa vintrar som måttstock och förfäras om klimatet åter går mot kallare.
Våra reaktioner mot klimatförändringar ser annorlunda ut, beroende på åt vilket håll det går. Kanske en landstäckande glaciär känns tryggare än en översvämmad bygd. Våra instinktiva reaktioner på naturens krafter, oavsett orsaken till förändringarna, tycks vara hittills outforskade. Kanske våra åtgärder mot klimatförändringarna kunde vara rationellare och effektivare, om vi kände våra primitiva gener lite bättre.

Från istid till tropikerna

Känns en glaciär tryggare än en översvämning? Maria Vedin reflekterar över människans primitiva gener och kommer fram till att inte alla klimathot verkar lika skrämmande.