I en del böcker kan det skymta fackord vilka egentligen låter som både nutid och föråldrat språkbruk. Det kan gälla äganderätt, besittningsrätt och arrenderätt. Det kan också vara ord som byggnadsskyldighet.
Varför ska man nu haka upp sig på sådana underliga begrepp? Det är nämligen ord som hör ihop med bildlikt talat Sveriges första kolonat. Det hela började, också bildlikt talat, 1909 när Alträsk nybyggesområde bildades av marker som staten förfogade över. Området låg fem-sex mil från kusten mellan Pite och Lule älv samt i skogslandet efter Aleåns sträckning.
Tillkomsten var tidstypisk. Överheten vurmade för att odla upp de stora skogarna som därmed skulle ge skatteintäkter. Hotande sociala motsättningar signalerades genom arbetslöshet och utvandring till Nordamerika. I tiden låg också storstrejken 1909. Det var således dags för drömmen ”från ödemark till framtidsland”. Den situationen är också huvudtema i Sverker Sörlins doktorsavhandling Framtidslandet från 1988.
Regeringen avsatte bortåt 2 000 hektar kronomark för kolonat mellan Brännberg och Alträsk. Enligt jordbruksministern skulle detta bli ett ”experimentalfält i statens hand”. Hit ville man locka missnöjda gruvarbetare, före detta rallare och andra egendomslösa till utdikade myrmarker där de inflyttade kunde få odla och bygga sina hem.
Uno Westerlund, en numera pensionerad historiker med rötter i Manjärv, har följt fem familjer inom Alträsk nybyggesområde från pionjärtiden till nutid, d v s ofta till avfolkning. Westerlund är i övrigt känd för sin breda bygdeskildring "En svensk historia från periferin" – med byn Manjärv, Älvsbyns kommun och Pite älvdal i centrum.
Dessa båda böcker skiljer sig på ett positivt sätt från mängden av bygdeböcker. Yrkeshistoriken Westerlund behandlar det lilla i det stora. Han förmår att se hur befolkningens behov växlar med tiden, hur önskan om medinflytande växer fram, hur kraven på köp av kronans skogar blev allt mera pockande. Det är inte enbart att den ursprungliga jordromantiska tanken känns alltmera otidsenlig.
Vi får också anledning att påminna om de inledningsvis nämnda tre orden. äganderätt, besittningsrätt och arrenderätt, och där stod kronans intresse att behålla skogen i påtaglig motsättning till odlarens dröm om bärkraftiga jordbruk. Idag har förväntningarna falnat på många sätt eftersom tanken att bryta bygd i form av myrodlingar är övergiven.
Kvar står dock minnen från denna förunderliga epok när rikets välfärd skulle tryggas genom nyttigheter som jorden gav. Alträsk nybyggesområde lyfts därmed upp till ett rikssammanhang.