"Framtiden för komedi"
PINEAPPLE EXPRESSRegi: David Gordon GreenI rollerna: Seth Rogen, James Franco, Amber HeardSpeltid: 111 minÅldersgräns: 15 år
Dale är 25, har en 18-årig tjej i high school och inga riktiga vänner. Well, hans knarklangare Saul (James Franco) vill i alla fall hänga hela tiden. Han vill att de ska bonda, bli höga tillsammans och kolla på "fucked-up shit on the Internet". Fast Dale vill mest bara ha sitt knark, helst vill han att knarket ska vara lagligt så att han slipper göra sig till och låtsas vara kompis med sin dealer, även om han bara lever i förnekelse för att verkligheten ju ser ut så..
En dag dimper en sändning av "the dopest dope" ner i knät på Saul med smaken Pineapple Express.
Samma dag som Dale köper knarket blir han vittne till ett mord. I panik slänger han sin joint genom förarfönstret och speedar iväg från mordplatsen. Gräset är extremt sällsynt, så sjukt sällsynt att skurkbossen (som själv tar ett bloss för at identifiera varan) snart fått upp spåret på Dale och hans risige vän Saul.
Pineapple Express är helt enkelt en buddykomedi med välkommen tvist.
En enkel, lättillgänglig och oinspirerad filmkoppling skulle låta nåt sånt här: "Det är väl typ Dum & Dummare möter Cheech & Chong". Men hör nu detta: Det här inte så enkelt.
Pineapple Express är väldigt mycket sin egen film. Den innehåller först och främst helt oironiskt våld, men viktigare är att den går bortom bara hån och förlöjligande av filmens huvudkaraktärer. Visst är de fortfarande losers, men Dale och Saul är samtidigt trovärdiga karaktärer som man bryr sig om. Och som man verkligen hoppas ska klara sig. Det här är framtiden för komedi. Inte att göra dyra versioner av det där youtubeklippet "laughing baby" - fast med och för övervuxna barn, som i den aktuella Step Brothers (eller som jag kallar den: ett steg fram och två tillbaks).
Marijuana är olagligt i USA, för att inte tala om i vårt grangröna Sverige. Och tur är väl det? Om inte den här drogen narkotikaklassats hade Pineapple Express förmodligen aldrig blivit till. Det är en film som både har distans till sin publik och som vet hur man tillfredställer.
När gangstrarna ska slänga ner Saul i en håla i golvet hör vi hur han (ur bild) frågar: "Vad har ni där nere egentligen, En Rancor?".
Referensen till Jaba the huts husmonster i Jedins återkomst flyger förbi utan att fria till publiken. Poängen är att Express gör de flesta skämt till ickeskämt genom att låta dialogerna mala på och vara svinroliga, utan att pausa för eventuella reaktioner.
Typ motsatsen till någon som skrattar åt sina egna skämt.
Så jobbar vi med nyheter