Fragmentariskt om asylsökande

KONSTGömställe för klandervärda - en konstutställning om utsatthet, mod och ansvar Åsa Maria Hedberg Galleri Skåda, Luleå Pågår t o m 14 mars

Foto:

Kultur och Nöje2009-03-12 06:00
Vi ser det då och då i medierna - de absurda utvisningarna av människor som söker asyl, där reglerna gör att människor kan skickas tillbaka till vad som i realiteten är krigszoner. Eller till länder där de med stor sannolikhet riskerar att utsättas för tortyr eller annan omänsklig behandling.
Det är också mot dessa avvisningar som konstnären Åsa Maria Hedberg vänder sig i utställningen Gömställe för klandervärda - en konstutställning om utsatthet, mod och ansvar som visas på Galleri Skåda.
Men här riktas fokus inte så mycket mot de asylsökande, som mot de som handhar ansökningarna. Handläggarna, de som tar besluten och de frågor de måste brottas med; om de gjort rätt och tagit rätt beslut om de asylsökandes öden.
På en av väggarna kan man se ord i keramiklampor som lysts upp bakifrån. Det handlar om ord som ilska, maktlös och ovisshet. Liknande ord återkommer i ett par grafiska blad som hänger runt galleriets väggar och mitten av rummet står utställningens huvudnummer; en installation som utgör själva gömstället för de klandervärda. Här försöker Hedberg gestalta de funderingar och reflektioner som handläggarna kan tänkas ha.
Här kan också besökaren gå in och kanske skriva någon tanke i boken som ligger där, eller sätta sitt tumavtryck på ett av verken där utanför - som om vi genom vårt tumavtryck skulle förbinda oss att göra något åt saken genom att "tumma" på det. Ungefär som man gjorde i barndomen när ett löfte skulle avges.

Det verkar något naivt och når knappast särskilt högt på den relationella estetikens skala.
Kanske är jag bara en luttrad cyniker som präglats av den redaktionella miljö jag vistas i, men i ärlighetens namn känns utställningen inte riktigt färdigformulerad vare sig i tanke eller gestaltning.
Det är ju inte ovanligt att konstnärer tar fasta på det som förmedlas via tidningar och tv för att skapa konst.
Ibland fungerar det bra.
I Åsa Maria Hedbergs utställning fungerar det sämre.
Orden jag möter här väcker ingen speciell reaktion. Därtill är utställningen alltför ljummen och distanserad. Och en välskriven artikel om asylsökande i tidningen får blodtrycket att stiga väsentligt mycket mer än denna utställning. För i tidningen finns både sammanhang och kontext som säger mig väsentligt mycket mer än denna fragmentariska utställning.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!