Formkänslig debutant
Roberth Ericsson hade egentligen slutat skriva poesi. Nu debuterar han med Strategier för verklighetsanknytning på Luleåförlaget Black Island Books.
Foto:
När ekonomin kärvar drar de stora förlagen öronen åt sig och satsar på de säkra korten. Bara 16 debutanter publiceras i vår. Bland dem finns poeten Roberth Ericsson som ger ut sin första diktsamling, Strategier för verklighetsanknytning, på Luleåförlaget Black Island Books.
- Jag hade egentligen slutat skriva poesi. Men boken har växt fram. Det började som en mindre grej då jag skrev enstaka dikter och skickade in. Jag såg mig mest som en tidskriftspoet. Jag hade ingen ambition att ge ut något. Men efter ett tag hade jag så mycket att jag kunde göra det, då jag såg vad den röda tråden var, säger Roberth Ericsson när NSD når honom på telefon hemma i Göteborg där han arbetar som kulturskribent och brödjobbar inom vården.
Kontakten med Black Island Books fick Ericsson via tidskriften Komma, som Peo Rask är redaktör för samtidigt som han är drivande i förlaget Black Island Books.
- Alla i poesivärlden känner ju till tidskrifterna och förlagen som ger ut poesi. Och jag gillar Komma och skickade mitt material till Peo. Jag gillar också Black Islands profil och har fått mycket frihet. Peo är dessutom helt respektlös mot marknadskrafterna. Jag insåg ju att boken inte blir någon kioskvältare och Peo tror på det han ger ut, säger Ericsson.
- Han är också en god läsare och formgivare. Formen har varit viktig för mig, lika viktig som innehållet. Jag vill att den ska se ut som en gammal myndighetsskrift och jag har nog varit mest orolig för formen. Det är analt av mig, men det har varit viktigt, säger Ericsson och skrattar.
Strategier för verklighetsanknytning är precis som titeln anger en samlig strategier för att hantera verkligheten som ter sig tämligen absurda. Själv menar Ericsson att det krävs verklighetsfrånvända strategier för att handskas med verkligheten - motstridiga anvisningar för hur man "spottar den i ansiktet" och upprättar en ny verklighet. Råden berör också existentiella frågor, estetiska spörsmål, sex, livet i en småstad och en viss besatthet av Vincent Gallo.
- Man kan inte förneka att det finns en existentiell dimension i poesin, men det behöver ju inte se ut som Fröding. Jag ville skapa en känsla som är lika absurd som verkligheten. Boken är en slags motfråga till de existentiella frågorna. Det är mer en handbok med en massa goda råd som har med verkligheten att göra, men om man skulle följa råden som jag ger så fattar alla att det inte skulle gå så bra, säger Ericsson och skrattar.
Samtidigt har han vinnlagt sig om att språket ska påminna om byråkratsvenskans strama, torra och distanserade ton.
- Det är lite som när en nykter person säger en massa knäppa saker.
Och så var det det där med besattheten av Vincent Gallo som präglar en sektion i boken...
- När jag skrev hade jag sett filmen The Brown Bunny. Den följer inte någon kronologisk ordning, men var estetiskt fulländad och jag insåg hur matade vi är med kronologi. Och jag var avundsjuk på hans estetiska briljans, säger Ericsson.
Så jobbar vi med nyheter