Montevideo, Uruguay
Eduardo Galeano och Mario Benedetti är troligen de mest kända författarna från Uruguay, det lilla landet i Sydamerika som ligger inträngt invid Rio de la Plata-floden av jättarna Argentina och Brasilien. Flera av Galeanos böcker finns på svenska, medan Benedettis Nådetid ar den enda på vårt språk. Den sistnämnde dog 2009, men hans litterära verk, och politiska engagemang, försöker hållas levande av Fundacion (stiftelse) Mario Benedetti. Det berättar Ariel Silva Colomer, ordförande i stiftelsen när vi träffas på kontoret i huvustaden Montevideo.
För Benedetti var politik och litteratur två parallella grenar i kampen för ett bättre samhälle. Och vår timslånga träff kommer därför att handla mycket om efterdyningarna till militärdiktaturen 1973-85 och jakten på sanningen vad som hände med de tusentals som försvann. Det är ett digert och tålamodskrävande arbete, helt enkelt forskning på hög nivå. Och svårt, dels for statens passivitet, dels för det motstånd som finns för de som, direkt och indirekt, deltog i den terror som härskade under de tolv mörkaste åren i landets historia. Stiftelsen har också krävt att CIA lyfter på locket.
Författaren och människorättskämpen Benedetti var under sin levnad dömd till döden av en antikommunistisk terrorgrupp i Argentina. Och Galeano, för sjuk för att delta i dagens möte, levde åtskilliga år i exil. Ariel berättar dock att Galeano just kommit med en ny bok, Dagarnas barn, och varit på lanseringsturné.
Minnet är förgängligt, men frågan vad som hände Artigas barn får aldrig glömmas. Mario Benedetti ville detta, och för att hela landets sår finns stiftelsen med hans namn. "För att förhindra ny statsterrorism måste sanningen fram", säger Ariel, lite tårögd, efter att en vän just läst en dikt av hans döda landsman.