Uppsättningen är placerad i nutid och direkt anslås den moderna och föga glamorösa ton som genomsyrar föreställningen. Öppningsscenen är en stor vitkaklad offentlig toalett med många toalettbås och i ett av dem har Don Giovanni och Donna Anna stående samlag bakom den inte helt täckande dörren.
Här är det inte diskreta ekivoka antydningar där man kan skymta damens onämnbara, utan fötterna och den nedsläppta trosan talar klarspråk. Tydligheten och indiskretionen är genomgående och huvudpersonen framstår inte som en romantisk, om än kättjefull, kvinnoförförare utan som en sexmissbrukare.
Som en alfahanne i en djurflock måsteDon Giovanni lägra varje kvinnlig varelse som kommer i hans väg, en djurisk reflex eller ett bekräftelsebehov? Hans självbild speglas i en replik:”om jag är trogen bara en är det ju synd om de andra”. Förutom Donna Anna i öppningsscenen förekommer två andra damer och erövringar: Donna Elvira och Zerlina, alla tre vänder sig mot honom i slutet.
Teknisk koordinator för föreställningen är Anders Nylund, med rötterna i Niemisel och Hundsjö. Press- och informationschefen Torbjörn Erikssons far var från Hundsjö och snart kom samtalet under NSD:s besök in på gemensamma saker de hört om Hundsjö av gamla släktingar. Sålunda hade Nylunds morbror så långt till skolan att han under veckorna bodde hos Erikssons farfar.
Stockholmsoperan, eller Kungliga Operan, är statlig nationalscen och har i sitt uppdrag att även nå ut till landsorten. Det sker nu delvis genom direktsändningarna till biografer. Don Giovanni visas på ett 70-tal orter i landet men bara på två i Norrbotten. Varför inte på fler? Nog borde väl sändningen visas i Boden och musikhögskolestaden Piteå?