Att göra en hel utställning på egen hand kräver sitt konstnärliga kunnande. Förutom att behärska grunderna gäller det också att visa en variation och att det utställda konstverket uttrycker något. Det får inte bli en rad uttryckslösa upprepningar.
Samlingsutställningen eliminerar risken och därför passar den utställningsformen amatörkonstnären. Precis som när Kalix konstförening nu visar medlemmarnas konstverk. Det blir spännande i sin variationsrikedom och där finns det där som sticker ut, som vittnar om en förmåga som kanske kommer att nå längre, att där finns något som kan utvecklas.
Bland konstföreningens 44 utställda verk finns det några som sticker ut. Redan första verket, en målning med hästar i en hage, visar hästarna i hagen på ett nyskapande sätt. Eva Lundbäck låter fyra hästbakar framträda bakom vitstammade björkar i sin ”Hawst hestur”. Det är skoj.
Ingrid Krook Henriksson ger en spännande bild av hösten i sin akvarell ”Höst”. Det är mera en antydan än en ren avbildning och det ger det där nödvändiga utrymmet åt betraktarens fantasi.
Porträtt är inte alldeles enkelt, men Jenni Nilsson har skapat ”Följ med mig” i en annorlunda teknik som ger intryck av textil. Det är läckert.
Allt är inte konst eller så gränsar det till konsthantverk. Det gäller Anita Nilssons ”Skål” som är just vad titeln anger. Det är ett exempel på fint hantverk och formgivning. Och så finns där humoristiska inslag. Som Lotta Lampas skulptur ”Fabriksgris”, som har knorr utan att den har knorr. Däremot har den ett par glödlampor.
Sammantaget är det som en samlingsutställning ska vara, en uppvisning i olika kunnande inom många tekniker.