Låt oss problematisera målningen som högstadielever gjort på toalettväggen på Tunaskolan. En av konstens uppgifter är att väcka debatt, härvidlag är konstverket en fullträff. Sedan till balansakten att ingen grupp ska känna sig förolämpat. Att flickan på målningen känner sig kränkt är otvetydigt.
Att fluktarna genom och över toalettväggarna till 98 procent består av tonårsgrabbar som anfäktas av spirande sexualitet är väl belagt. Vuxna män som sysslar med detta tillhör med stor sannolikhet en pervers grupp.
Att vuxna män däremot, mest i smyg, spanar in kvinnors bröst och bakdelar är helt normalt och tillhör vårt liv som sexuella varelser. Jag antar också att vuxna kvinnor hör till den fluktade skaran. Här är det ofta så att föremålen för blickarna i smyg, om det får nys om det, känner sig upplyfta och att de snäva nyinköpta jeansen är en fullträff.
Att sitta på toaletten är en så kallad intim situation och där vill ingen bli beskådad, det är därför vi har lås på toadörren.
Är då övermålningen av konstverket och förbud, början till slutet på tonårsfluktande pojkar i badkurens kvisthål, för att om möjligt se ett flickbröst. Troligtvis inte, förbud är ofta ingen framkomlig väg. I det här fallet har det med hormoner att göra och pojkarnas roll genom historien i det sexuella spelet.
Fuck puritanerna! Måla ett konstalster till på toalettväggen där en tjej fluktar på en kille, först då kan vi få en jämlik sexualitet. Och ordet hen kan börja kännas bekvämt i munnen.
Var det bättre förr? Nej, värre! På min tid var det utedass, man kunde krypa ner genom hålet och komma över till tjejdasset, där stod vi andaktsfullt betraktande. Ibland upptäcktes vi, pojkarna kallades in och fick lägga upp skorna på bänken, de som hade kalk under sulorna fick kolossalt med stryk. Läraren kunde dock aldrig verbalisera vad som var felaktigt i vårt handlande. Men av mängden slag vi fick måste det vara något oerhört brott vi begått.
Det slår mig också att det var alltid pojkar som fick stryk av läraren. Livet är inte lätt för pojkar heller.