För lite spänning och för mycket tyckande
BOKBrottsplats LuleåPeo RaskBlack Island Books
Författare, förläggare, fotbollstränare, Färjestadsfantast. Peo Rask fyller 50 år i morgon och firar födelsedagen med döttrar och vänner.Foto: Kurt Engström
Foto: Kurt Engström
Brottsplats Luleå, Peo Rasks debut som deckarförfattare handlar om detta, men har förstås också som genren nästan kräver bestialiska mord som ingrediens.
Det är kortroman som stänker av samtid.
Den utspelas mellan 10 juni och 10 augusti, anno 2008. Under denna tid mördas tre personer i staden med "potential", Luleå.
Kriminalkommisarie Marklunds sommar blir därför inte som han hoppats."Dagen skulle ta en u-sväng", börjar Rask sin 80-sidiga berättelse.
Gemensamt för de tre mördade är att när de hittats har deras huvuden varit täckt med en ICA-påse av nedbrytbar modell. Och runt huvudet på det andra offret, Tora Andersson, distriktläkare på Stadsvikens vårdcentral, hade plastpåsen texten "I Love Eco".
Vad kan detta betyda? frågar sig Marklund.
Brottsutredningen är dock en bisak i Brottsplats Luleå. Inspirerad av Henning Mankell och romanen Kinesen, använder Rask sitt alster som en arena för att, spy galla kanske är hårt sagt, tycka till om Luleås kommunpolitik i allmänhet och dess kulturdito i synnerhet.
Men även journalistiken i länets två största tidningar får sig en släng av sleven. Och Rotary, som kriminalkommisarie Marklund får en personlig inbjudan ifrån. Med mera.
Han skriver bra, hade min pappa säkert sagt om han läst Rasks bok, och hade då menat enkelt, klart och begripligt. Och visst, poeten klarar smidigt övergången till prosa.
Men särskilt spännande blir det aldrig i Brottsplats Luleå.
Roligt, ja.
Och stundom ironiskt träffsäkert, men undertecknad kräver mera spänning för att på allvar engageras.
Det blir helt enkelt för mycket tyckande i stort och smått, något som Rask själv ihärdigt kritiserar media för.
Däremot var det trevligt att träffa den från sterotypen befriade kriminalkommisarien Marklund. Till skillnad från många andra bov-jägare i romanform har han fru och dotter.
Och även om det inte slår direkt gnistor om familjelivet, så fungerar det.
Dessutom skriver brottsutredare Marklund noveller på fritiden. Korta berättelser sprungna ur idén att "man måste inte berätta allt".
En god idé, som Marklunds skapare tyvärr driver för långt i Brottsplats Luleå.
Så jobbar vi med nyheter