För två helger sedan var det Luleå live. Jag och sambon hade barnvakt och kunde gå och lyssna på gruvrock på Kulturens hus. För att fira en tidigare födelsedag bodde vi till och med på hotell, åt restaurangmiddag och drack rätt så många starkpangare. Det där med mat och alkohol var något vi definitivt inte var ensamma om. Jisses vad det var folk i rörelse. Stundtals kunde man nästan höra tillväxtens hjul gå på högfart. Som en tvättmaskin strax innan programmet är klart.
Helger som den här gör att folk öppnar plånboken. Plötsligt finns det incitament till att lämna hemmet. Alla skall dit och dit alla skall känns det ofta bra att gå. Och trots att jag inte hade velat vara utan Luleå live är det något som skaver. Det är nämligen kommunen som står för största delen av härligheten, det administrativa såväl som det ekonomiska. Gager, teknik, resor och hotellnätter.
Det gör givetvis krögarna helnöjda, för finns det inga risker finns bara inkomster. Men vad gör det med synen på kultur? Att den är gratis för besökare går väl an, men att den blir gratis för den som samtidigt tjänar stora pengar på annat är mer problematiskt. Jag anar att det finns en förhoppning om att tillströmningen av musikdiggare skall göra krögarna mer benägna att själva våga ta risker, att till exempel satsa den rejäla extraslant de drar in på antingen teknik eller fler artistbokningar. Så att det här med kultur kan bli ett mer självspelande piano. Men några siffror för om så har blivit fallet har åtminstone jag inte sett. Följer man upp sådant på kommunen?
Emellanåt tänker jag att kommuner generellt gullar för mycket med företagarna. Och att det skapar orimliga förväntningar. Jag minns att en butik i Gällivare tvingades stänga och i tidningen hävdade innehavaren att det var kommunens fel att försäljningen hade krackelerat, eftersom hon felaktigt påstod att det saknades parkeringsplatser. En annan artikel handlade om en butiksinnehavare i Kiruna, som skyllde sämre försäljning på det att kunderna omöjligen kunde hitta till butiken. Varför? Enligt henne för att kommunen inte skyltat tillräckligt bra. Än så länge har jag inte läst att krögare ondgjort sig över minskade kulturarrangemang som betalas av kommunen, men vad händer den dag då den kommunala budgeten saknar medel för nästan fyrtio bokningar, sådana som krögarna kanske redan börjat budgetera för garanterat kommer? Är det då återigen ”kommunens fel” att det ”inte händer något på samhället”?