”Marja-Liisa Orgelsuite” är ett samnordiskt projekt med deltagare från Sverige, Norge och Finland som hade premiär förra hösten i nordnorska Målselv. Idén kom från Mariann Torset som har specialskrivit musik för de sex små reseorglar med organister som ingår i konserten.
Från Hälleström, mellan Piteå och Luleå, kommer tramporgelentusiasten Kristina Bergström.
– Jag känner Mariann Torset genom att Spelmansstämman i Gammelstad och Kalottspel i Målselv under många år har haft ett spelmansutbyte, och hon frågade om jag ville vara med.
Musiken är mest i klassisk folkmusiktradition med vals, polka, polska och schottis. Men det blir även lite modernare musik:
– Vi gör en kanon i tolvtonsstil för sex tramporglar, säger Kristina Bergström och berättar att det har varit en intressant utmaning:
– Det är ett annat tonspråk än vad jag som folkmusiker är van vid. Tolvtonsmusik tillhör den moderna klassiska musiken och är en helt annan konstform.
Under sju dagar spelar de på sju platser i Norrbotten och norra Finland, med start i Tärendö på tisdagskvällen.
– Det blir mycket bära orgel, men det är fantastiskt. Dels att få spela någon annans musik som är väldigt utmanande för en själv som musiker, dels för att vi har haft en koreograf för tramporglarna.
Till sin hjälp har de nämligen haft den norske danskostnären Sigur Johan Heide, ledare för den prisbelönta dansgruppen Kartellet, där det centrala är att publiken inte bara ska se, utan också känna och höra dans. På samma sätt har han arbetat med ”Marja-Liisa Orgelsuite”. Publiken ska se, känna, höra och uppleva.
– Stolarna är utplacerade i ett mönster på golvet, och jag kan väl säga så mycket som att tramporglarna kommer att röra sig i rummet. Inte med ljusets hastighet, och inte hela tiden, men vi har en koreografi för hur vi bygger upp föreställningen, vad tramporglarna symboliserar och hur de används till musiken. Det har varit otroligt givande, seriöst och genomarbetat – och en förmån att få vara med om, säger Kristina Bergström.
Sex tramporglar på scenen ger ett mäktigt men samtidigt behagligt ljud, berättar hon:
– Tramporgeln har inget skarpt ljud, den låter alltid lite mulligt, även om vi sitter där och tar i för allt vad vi orkar. Det blir en väldigt märklig ljudupplevelse. Ljudet rör sig runt i rummet och har just har den här hemtrevliga, lågmälda karaktären. Ingen av oss har varit med om något liknande, så även för oss är det väldigt häftigt.