Folkmorden pågår än i dag

I dag är dagen när vi alla ska minnas de miljoner judar som miste livet under nazismens folkmord. Lika bra minns vi inte att romerna utsattes för samma politik. Att ryska fångar behandlades på liknande sätt minns vi nästan inte alls. Hitlers plan var att döda miljoner ryska fångar. År 1942 deltog hundratals schweiziska läkare och sjuksköterskor frivilligt på östfronten.
Som personal för Röda korset trodde de att de skulle arbeta självständigt.
På plats tvingades de av den tyska armén att bara ta hand om sårade tyska soldater. Ryska soldater som sårats lämnades att dö.
Efter återkomsten till Schweiz tvingades Röda korsets utsända medarbetare att underteckna dokument om att hålla tyst om sina upplevelser. Röda Korsets rykte fick inte förstöras. Rudolf Bucher höll inte tyst. När han visade bilder och berättade vad han hade sett informerade en representant för den schweiziska polisen honom om att hålla tyst om han inte ville hamna i fängelse.

Folkmordens historia är en kamp mellan upplysning och förtigande. Auschwitz informeras vi oavbrutet om. Många folkmord minns vi nästan inte alls. Inte blir det lättare av att den 27 januari i Sverige inte kallas Folkmordens dag utan Förintelsens dag. En svensk myndighet har ansvar för kunskapsförmedling om historiens mest välkända folkmord. Myndigheten tycker i år att vi, förutom det nazistiska folkmordet på judarna, ska minnas Rwanda och Srebrenica.
I Europa ska vi minnas offren för serbiska folkmord. Kroatiska folkmord anses inte lika viktiga att minnas. Moderna amerikanska folkmord ska vi inte minnas alls. De röda khmerernas folkmord i Kambodja ska vi minnas mycket.
Folkmordet i Indonesien under 60-talet är nästan bortglömt. Att mer än en miljon människor dödades under en av de brutalaste militärdiktaturer världen har skådat skrivs det sällan om.
Ryssland vill inte minnas sina koncentrationsläger som kostade miljoner människor livet. Ryssland vill hellre minnas landets heroiska insatser under andra världskriget. Även i Japan är historieförfalskningen officiell politik. Att Japan i Nanking år 1937 genomförde ett av de mest brutala folkmorden i historien är inget det talas om i Japan. Landet poserar för evig tid i rollen som offer.
USA tiger också om de moderna folkmord som landet har utfört. Det gäller inte bara folkmorden under Vietnamkriget, också landets stödet till regimer i Latinamerika som har utfört folkmord förtigs. Ett av de brutalaste folkmorden med direkt stöd av CIA ägde rum i Guatemala under 50-talet.
Trettio år senare ägde ett nytt folkmord rum i samma land. När det upphörde under 90-talet stiftade förövarna lagar som innebar att de inte kunde ställas till ansvar för ett folkmord som kostade hundratusentals människor livet.
Tyskland har varit ett föredöme när de gäller att erkänna och minnas folkmord. Japan, Kina, Ryssland, USA, Guatemala, Indonesien och många andra länder borde ta lärdom.
Under Folkmordens dag borde vi inte bara minnas de folkmord som har ägt rum utan också aktivt arbeta för att stoppa de som pågår just nu.

Folkmorden pågår än i dag

I dag - på Förintelsens dag - minns vi offren från folkmordet under andra världskriget. Men varför är det bara vissa av historiens folkmord vi ska minnas, frågar sig Tomas Polvall.