Jag träffar forumets kurator Ekaterina Sharova på ombonade Bibliocafé i centrala Archangelsk. Kring de små borden småpratar folk, dricker té, cappuccino och äter bakelser. På väggarna hänger reproduktioner av Rysslands stora författare – Dostojevskij, Gogol, Tolstoj, Pusjkin.
Ekaterina Sharova har sina rötter i Archangelsk. Efter tio år utomlands, främst i Norge, har hon nyligen återvänt till hemstaden.
– Här satt jag och skrev mina skoluppsatser när jag var elev, minns Ekaterina. Då var det bibliotek, men nu har halva biblioteket sålts och blivit kafé. Man måste ju överleva i ett helt annan ekonomiskt system. Staden förändras snabbt. De senaste åren har vi fått MacDonalds och HM. Folk har pengar. Jag ser att många har byggt egna hus utanför Archangelsk. Folk köper bil, folk kan resa. Det är stor skillnad mot när man odlade sin potatis här under de fattiga åren på 90-talet. Det är en spännande och unik tid. Jag har som kulturarbetare känslan av att vaska guld i Alaska.
Är det kris här?
– Ja, helt säkert, men se dig omkring. Många har mindre problem är de som bor i Oslo. De reser ut på landet och kopplar av nere på strandpromenaden. Man är tillsammans, man har familj här. Och när man har pengar har man krav på kvalitet, konst och kultur. Den senaste utställningen i konsthallen hade jättemånga besökare, så folk har intresse för det och många är unga, i tjugoårsåldern. Jag ser faktiskt en positiv utveckling. Det som berättas i medier i Norge och Sverige är så ensidigt.
Vi kommer in på det stundande Arctic Art Forum. Ekaterina ser kuratoruppgiften som en möjlighet att binda samman lokala traditioner med den internationella konstscenen. Forumets övergripande tema är "Förkroppsligad kunskap", och som Sharova skriver i inledningen till programmet:
"Kunskapen finns i våra fingrar, våra fötter, vår hals, i språket. Denna kunskap förmedlas till oss av vår familj och av naturen. Forumet handlar om återupptäckandet av det gemensamma arvet, det handlar om det lokala minnet och våra egna rötter, och vad det kan ge oss i en utmanande nutid. "
Nästa dag är forumet igång, först i en stor sal i stadens federala universitet och sedan i konstnärernas utställningshall och i det väldiga muséet Gostiny Dvor, stadens äldsta byggnad som byggdes som ett internationellt handelshus på 1600-talet.
Nordvästra Ryssland har en lång och stark tradition inom folkkultur och hantverk. Lokala körer, träsnidare och sagoberättare är kända långt utanför regionen. Men för att överleva måste färdigheterna föras vidare och utvecklas. 1968 startade produktionen av olika hantverk – trä, textil, näver och lera – på hantverksföretaget Belomorskie Uzory (Vita Havets Mönster) i Archangelsk. Mönster och annan kunskap samlades in vid expeditioner till byar runt om i regionen. Som mest, under sovjettiden, arbetade två hundra personer i företaget, i dag bara ett tiotal.
Damira Rakovskaya, tidigare chef på Belomorskie Uzory sammanfattar:
– När intresset är vikande, som i dag, hjälper bara rejäla satsningar. Det behövs en ny generation av hantverkare, och även kombinationer av ny design och gamla hantverk.
I Gostiny Dvor är små utställningar uppsatta speciellt för forumet. Ett av projekten är filmen Burst, gjord av den danska konstnärsgruppen Synsmaskinen. Filmen berättar om de stora kratrarna på Yamalhalvöns tundra, vilka upptäcktes för ett par år sedan. Genom möten med lokala nenetsiska renskötare fick konstnärerna en inblick i deras andliga världsbild, och använde sedan dessa insikter som förklaring till de mystiska hålen i tundran.
Forskarna tror att kratrarna uppkommit genom metanexplosioner på grund av klimatuppvärmningen. Synsmaskinen valde istället att tolka dem som ett verk av de onda andarna I & I, som står för iPhone och iPad, tillsammans med andra krafter som Facebook, Instagram och Twitter. I ett mytologiskt-satiriskt-politiskt perspektiv kan kratrarna enligt Synsmaksinen uppfattas som en metafor för hur våra moderna kapitalistiska samhällen fungerar.
Den stora internationella konstutställningen ”Tillbakadragandet av den sovjetiska armén” nådde Arkhangelsk i samband med Arctic Art Forum. Utställningen initierades av den norsk-ryske konstnären och curatorn Ivan Galuzin och har sin utgångspunkt i krigshändelserna i norra Norge och Ryssland, men behandlar många andra ämnen, som ideologier, trauma och kamouflage. Bland de många internationella verken gör den brasilianske konstnärens Amilcar Packer's "Video # 15" ett starkt intryck. I filmen sitter konstnären naken på en liten pall, och kastas runt i lastutrymmet på en krängande lastbil någonstans på en okänd väg. Det är ett klaustrofobiskt stycke, och kan lätt förknippas med våld, tortyr och militarism.
Textilkonstnärer arbetar med fibrer. I ett projekt undersöker norska konstnären Margrethe Kolstad Brekke från Bergen Nordlandhästen, en liten ponny som fanns i Nordnorge fram till början av 1900-talet, och ofta användes för att dra upp båtar på stränderna. Hästen gick utomhus året runt och fick en mycket tjock och lång päls, med många decimeter långa strån. Hästrasen är utdöd, men fibrerna kan fortfarande studeras, bl.a. på en uppstoppad häst och i textilprodukter på olika muséer. Nordlandshästen har idag kvar en släkting i Yakuthästen i bortre Sibirien, upplyste Margrethe Kolstad Brekke.
Rysk konst har en lång tradition av avantgarde och experiment. Konstformer som futurism, konstruktivism och suprematism, förknippade med namn som Majakovskij, Chlebnikov, Rodtjenko, Malevitj och Kandinsky, utgör viktiga delar av vårt internationella kulturarv.
I Nordvästryssland fortsätter traditionen med olika former av lekfull absurdism, dadaism och performance. Exempelvis arrangerar murmanskkonstnären Dmitry Nowhiskey offentliga konstutställningar i trappuppgångar och på gatorna, ger bort målningarna och bjuder förbipasserande på vernissage-champagne. Tillsammans med vänner arrangerade han nyligen konstkampanjen "Rädda krabban" borta i Vladivostok. Krabban ifråga är den enorma Kamtjatkakrabban som idag har spridit sig ända till Nordnorge, och äter allt i sin väg.
I konstforumets breda program ingick seminarier, utflykter och presentationer av – för att nämna några – det samiska modeföretaget Abanti, ljudinspelningar från naturen av Nikolaj Terentjev och en ny webbsida tillägnad den sovjetiske konstnären Ivan Arkhipov (1934 - 2016) från Archangelsk. Nyarrangerad musik framfördes av norske gitarristen Hallgeir Pedersen tillsammans med en kompgrupp och åtta vokalister från den Nordliga Folkkören. I ”Pomorsviten” flätades folkmusik, jazz och rock samman.
Den cirkumpolära dimensionen fick en representant i Aaron Leggett, intendent på Anchorage Museum. Han talade bl.a. om Alaskas kuststad Sitka, som under ryska tiden, fram till 1867, bar det stolta namnet Nya Archangelsk. Och där och då, i ryska Archangelsk år 2016, blev cirkeln sluten.