Det uppstår en lätt surrealistisk känsla i kaféet nere i källarlokalen till det mäktiga tegelhus som tidigare inrymde Gällivares centralskola och numera är både museum och plats för diverse kontorslokaler.
I en adventsstjärnas rödbleka ljus, ackompanjerad av udda julmusik i form av den tyska supergruppen Boney M:s discoversion av ”Mary’s boy child” berättar David Väyrynen om hur en diktsamling av en poet från Hakkas kunde hamna på en topplista över mest sålda böcker.
En våning upp i huset väntar resten av den kulturgrupp som han satt i planeringsmöte med, innan han gick för att möta NSD för vad han trodde var en vanlig intervju. Istället möts han av blommor, diplom, 25 000 kronor och en tårtkartong – och blir den trettionde mottagaren av NSD:s prestigefyllda kulturpris. Som traditionen bjuder försöker vi överraska pristagaren – och verkar ha lyckats. För en stund har han för ovanlighetens skull svårt att finna orden.
Sedan blir det en intervju också, en uppföljning på vår intervju med David Väyrynen i somras, några veckor före boksläppet av debuten ”Marken”. Då satt vi vid köksbordet hemma i hans föräldrahem i Hakkas, pratade, drack kaffe och iakttog rörelser och aktiviteter längs byavägen utanför. ”De jag pratar med, de sjunger samma sång som jag gör”, beskrev han känslan när han flyttade hem till Hakkas igen efter några år söderut.
Begreppet folkkär ligger nära till hands i mötet med David Väyrynen på hemmaplan. Det känns som om hela Gällivare sluter upp bakom bygdens son. Vid fotograferingen på torget, i snön, mörkret och snålblåsten stannar förbipasserande till, ler, vänder sig om och tittar.
Någon stannar för att prata, mitt i kamerablixtens sken. ”Välförtjänt”, ”På tiden”, ”Det är du värd”. Kommentarerna är många, men alla andas stolthet, gemenskap och uppmuntran.
I år nominerades rekordmånga 68 personer eller föreningar till NSD:s kulturpris. Juryn enades om pristagaren med motiveringen: ”Diktar kraftfullt, likt en gudlös laestadianpredikant, om de gamla värdena som håller stånd mot konsumtionssamhället.”
Bland de av er läsare inskickade nomineringarna fanns flera motiveringar till varför just David Väyrynen skulle tilldelas priset, som ”En jordnära, ”vanlig”, poesi, där de flesta hittar tankar man känner igen”, ”Marken är den mest ärliga och sanna skildringen av Malmfältens vemod och den dolda stolthet som finns här” och ”… som stolt framför sina verk med ett vemod som inspirerar”.
Stolthet, igenkänning och sanning. Just upplevelsen att någon talar om dem, till dem, på deras eget språk, att de räknas, att de finns – och att de är ett vi, i gemenskap, är det som återkommer. ”Marken” liknar inget annat.
Därför får David Väyrynen NSD:s kulturpris 2017.