På Stockholms stadsteater har Leif Andrée under våren gjort världsdramatikens mest spelade visselblåsare, Ibsens doktor Stockmann, till en person som inte alltid har varit Guds bästa barn.
Efter en kärleksaffär med en minderårig och problem med spriten är han tillbaka i hemstaden som läkare på stadens nya badhus.
När han genom en egen undersökning upptäcker att badvattnet är giftigt tror han att han ska bli hjälte.
Men inte ens vännerna står på hans sida, i synnerhet inte ordföranden i Villaägarnas förening och knappt ens hans fru. För vad ska hända med värdet på deras villor och lägenheter om stadens viktigaste arbetsplats, det stora badhuset, tvingas slå igen? Hur ska de kunna sälja?
Inget blir lättare av att sanningssägaren Stockmann ibland kan vara en ganska irriterande person.
Inför premiären jämförde regissören Alexander Mørk Eidem med den samtida oviljan att sänka levnadsstandarden för att stoppa den globala uppvärmningen.
– Det handlar kanske när allt kommer omkring om vem som är folk och vem som är fiende. Egentligen är vi vår egen fiende, det finns liksom inga jättebovar och jättehjältar, vi sitter fast i samma sylta, sade Alexander Mørk Eidem.
– Inte förrän Mälaren når oss upp till bröstkorgen när vi går och handlar kommer vi att göra något. (TT)