"Folk är alldeles för dumma i huvudet"

Flera dagar innan vi ens bestämt om vi ska träffas kommer mardrömmarna. Peter Wahlbeck siktar mot mitt inre med en vass replik. Och han träffar rakt in i mitt dolda ego. Min svagaste punkt hittar han direkt, klipper till och vrider om.
Kanske blir det ingen intervju alls. Han kanske tittar på mig, avfärdar mig med en suck, säger att jag har för dålig andedräkt. Och egentligen är det just därför jag vill träffa honom. Som enda komiker i Sverige lyckas han med konststycket att provocera mig. Alla andra går liksom spårlöst förbi. Men Peter Wahlbeck hittar gluggarna, sticker in sitt spjut och gormar.
Men det blir ju aldrig som man tänkt sig.
Orden flödar. Han är lika smal som alltid, och högröstad. Nej, provokationen var kanske mer såsom han var förr, när han var yngre, för då hade han fått för sig att man skulle vara just provokativ. Lite uppgivet säger han:
- Alla missförstår ändå vad du säger.
Han har nämligen gett upp hoppet om människan. Han har ock gett upp hoppet om folkstyret. Menigheten är helt enkelt för korkad för att leva i en demokrati.

Pöbeln vinner, för blir det nåt missförstånd så släpps helvetet lös. Då börjar idioterna blogga. Så Peter Wahlbecks budskap nu är enkelt och tydligt. Han är den nye sanningssägaren. Det är bara att ta emot budskapet.
- Håll käft och lyd!
Så säger han. Ordagrant.
Det blir en flyhänt monolog som strömmar ur hans mun. Han tar fram svärdet och viftar. Allt idioti som omger honom beror på blockeringar. Prestige! Ja, prestige är vad som står i vägen för att sanningen ska segra. Inte kommer vi att kunna lösa de globala miljöproblemen om vi fortsätter så här. Muslimerna, en del av dem i alla fall, är (ta mig f-n) helt blockerade. Här finns alldeles för mycket dumhet. Medvetandeutvecklingen är för låg.

- Håll käft och lyd! Jag har sanningen, säger han.
Bluffen till demokrati.
- Och ni här uppe i Norrbotten...
...ja, ni är ena riktiga stackare med era myter om jakten och snöskotrarna. För här råder bara TOTAL ÅNGEST. Och besöket i Boden gjorde inte saken bättre. Vad lever de av egentligen, alla stackare här uppe i norr? För den här delen av landet är våldtaget. Allt är en bluff! (just ordet bluff får man föreställa sig uttalas på mäktigt bred halländska).
Men än har han inget sagt om min andedräkt och än känner jag mig inte det minsta provocerad. Han har ju rätt i allt han sagt hittills, tänker jag, även om det skulle framstå som en aning vådligt att ge upp allt - hålla käften och lyda - och lämna över all makt till en stå-uppare ifrån Halmstad som tror på reinkarnation. En messias i rutig skjorta som spenderar natten på Quality hotel.
- Håll käften och lyd, kanske är introduktionen till gåtan om provokationen.
Jag sa det förresten till honom, att här hemma i vår lilla ankdamm finns det folk som tycker att undertecknad är en riktig provokatör. Inte för att jag menat att vara det eller så. Men här har jag ju mästaren framför mig. Han som provocerat provokatören. Då måste man väl ändå vara extra begåvad i någon riktning.
Och visst gjorde han sig obekväm. Jo, han minns att han retade galla på omgivningen redan under skoltiden. Han har sina åsikter, älskar att bli intervjuad, för då kan han ju säga vad han vill utan att behöva vara rolig.
- Men tyvärr blir det aldrig farligt för etablissemanget, säger han.

Det här måste vara en nyckelreplik, tänker jag. Att vi behöver provokatören. Vi skickar fram honom, upp till strålkastarljuset, för att han ska få oss att känna obehag för en stund. För det är ju så jag känt, att Peter Wahlbeck är den enda som kan reta upp mig rejält. Den obekväma sanningen ljuder. Jag är en idiot fylld av prestige. Det är sant, och just därför älskar jag honom, för att han kan rasera hela min tillvaro i ett enda svep - med en enda mening. Det är gycklarens roll. För den ende i hela hovet som får håna är väl just jokern. En amnesti, men ett uppdrag som aldrig får rubba etablissemanget i grunden. I sådana fall är narren nära att bli halshuggen.

Till slut sansar sig diskussionen en aning. Provokationen förändrar ingenting, säger han plötsligt.
- Men jag sitter inne med sanningen. Det har jag själv kommit fram till.
Så säger han. Ordagrant. Men ska det bli någon förändring av världen till det bättre, då måste vi lyda. För demokratin är en bluff. Den starke vinner alltid, även i en demokrati. Och folket är psykologiskt blockerat. Och köttätandet är till för att gynna läkemedelsindustrin. Jo, han vill göra ett vegetariskt matlagningsprogram, men det verkar som om tv-cheferna är rädda för att det ska blir för PROVOCERANDE om Wahlbeck skulle nå in i det svenska falukorvsriket med sina dogmer, in i folkhemmets rökta skinka eller fläskfilé på grisar utan knorr.
En tittare skulle han ändå få, tänker jag.

Men av utrymmesskäl kan jag inte gå in på hans långa utläggning om telekomindustrin, 3G-masternas skadlighet och elektromagnetismen som dödsfälla.
Jag försöker i stället fråga vad som provocerar honom själv, vad han har för hemliga gluggar i den där rutiga skjortan.
Kanske huset i Thailand som ligger tre timmar med taxi norr om Phuket. Inte så miljövänligt kanske...eller att han lät ett gäng fattiga burmeser bygga huset åt honom för 15 spänn timmen. Kanske inte så rättvisemärkt direkt.
- Men de blev glada när de fick jobbet, säger han och försöker få till en ursäkt om att det hela är ett pedagogiskt projekt ämnat för hans barn. Att ta dem bort från civilisationen och datorspelen. För på den där lilla kobben där huset ligger finns ingen el och inga bilar. Där finns bara han, familjen och några hippies.
Sedan garvar han. Slutligen med honnör också, för fosterlandet Sverige som han älskar. I botten av alla provokationer ligger hans hjärta där, respekt till alla de som byggde landet.
Även respekt till de i Boden som byggde upp allt, och som sitter på hemmet nu. Jo, det blir han provocerad av, att gamlingarna får äta mikrovärmt potatismos med en slamsig köttbit.
- Det gör mig djävligt provocerad. Det övergår från provokation till hat. Ja, jag känner hat, säger han.

Men än har han inte sagt nåt alls om min andedräkt, eller min flint. Eller att det syns på mig hur dåligt självförtroende jag har egentligen. Och det här med provokationerna, det kommer förmodligen från barndomen, spår han. Det är väl bara nåt självhävdelsebehov fött ur 1960-talets hårda uppfostran.
- Håll käft och lyd.
Och nu är intervjun slut och herrn ska snart upp på scen.

"Folk är alldeles för dumma i huvudet"

Messias kom till stan. En sanningssägare från Halland. Pelle Lindblom fångade Peter Wahlbeck på tillfällig visit i Luleå. Den inbitne demokraten har blivit fascistisk despot, visar det sig. Folket är för dumt, säger han. Så lyssna nu...för här kommer stå-upparens serum. Dogm für alle.