- Det mest jobbiga är att ändra sig när man lagt en text, alla sa att Sikku, sansa dig, så här kan du inte ha det! Jag var tvungen ändra slutet, men det var mentalt arbetsamt att inse att slutet var åt fanders.
Texten det handlar om är Nils-Henrik Sikkus bidrag till P1:s novelltävling som avgörs nu i sommar. Hans novell Flykten från Láttevárri handlar om ett gäng grabbar som rymmer från internatet på nomadskolan i Lannavaara. Tiden är slutet av 1950-talet, in på 60-talet, men temat är tidlöst: Frihet.
Innehållet är till viss del självbiografiskt. Förhållandena på internatet var hårda, och det kändes än värre att tvingas vara där, eftersom hemmet låg endast 15 km bort.
- Vi rymde redan i första i klass, liftade med en bonde som hämtade hö åt Nedre Sopperohållet till. Vi kom inte så långt, men vi lärde oss hur man gör. Sen blev det mycket straff, inlåsningar, och betygssänkningar.
Nils-Henrik Sikku är mån om att få med sig läsarna, oavsett språklig eller etnisk bakgrund.
- Syftet med novellen för mig är att jag vill berätta en god historia. Försöka formulera mig så att folk vill läsa hela berättelsen. Man behöver inte ha några förgrundskunskaper för att förstå texten, som handlar mycket om kamp mot överheten, kamratskap, och mod.
Det har varit en tidskrävande process att hitta rätt form och uttryck för skrivandet.
- Jag har gått kurser på DI, och olika skrivarkurser. Jag har skrivit på den här novellen tidigare, men fick inte in nerven och spänningen i berättandet. Först nu, tycker jag, har jag hittat nyckeln till berättandets själ.
Flykten från Láttevárri är en av ett 15-tal noveller som Nils-Henrik arbetar med nu för att göra en samling av.
- Det är väldigt mycket från hemområdet, runt Soppero och in i Norge, från barndomen men även från vuxentiden. Man måste våga gräva i sitt förflutna för att kunna skriva om det, och det har jag gjort. Jag har hittat de där gömmorna som går att göra om till berättelser. Dramaturgi och berättarperspektiv är något jag tänker mycket på när jag skriver.
Pojkarna på nomadskolan i Lannavaara råkar ut för dramatiska händelser under sin rymning, orsakad av skolans brutala metoder för uppfostring och inlärning. Det dramatiska slutet avslöjas den 16 maj i P1.
"Jag var inspärrad på internatfängelset. Dagarna gick och jag vantrivdes. Det fanns gott om tid att fundera på livet och dess orättvisor. Jag var väl inte någon större buse eller ängel för den delen, men jag hängde gärna med om något var i görningen..."