Som av tillfällighet dånar stridsflygplanen fram över Jokkmokk i skrivande stund, över RFN och långt utanför det. Lågsniffningar blandas med obefintlig visuell kontakt från marken. Tänk om ett sådant plan skulle vara med om en olycka och störta här. Tanken är abstrakt; från ett avlägset, om än påträngande ljud, till en brutal verklighet.
Detta fick i alla fall en hel familj i Vikbo utanför Köping vara med om den 26 oktober 1960. Ingen av dem överlevde. Ett herrelöst Lansen-plan störtade under övning. Statistiken för kraschade militärplan vid tiden för Vikbo-katastrofen, var nattsvart. Var tredje Tunnan eller Lansen-plan havererade eller brann upp.
Ulf Eneroths sätt att dramatisera historiska händelser påminner mig faktiskt om hur Dan Larsson från Gällivare levandegjorde Vietaskuppen: välforskat, levande, initierat, och med en personlig övertygelse som tvingar läsaren att relatera till det som hänt.
Vi får träffa personerna som är medspelare, kanske t o m marionetter utan att veta det, i detta större skeende som benämns det kalla kriget. Flera incidenter med kraschade plan skildras, som upptakt och upptrappning inför Vikbo-katastrofen.
Eneroths analys över samtidens försvarspolitiska attityd är svår att kritisera. Torsten Rapp var flygvapenchef och bar det yttersta ansvaret. Siffrorna säger i alla fall att under Rapps korta tid – 1 juli -60 till 30 september 1961 – så omkom 46 personer, varav sju i Vikbo, och sjuttiåtta flygplan och fyra helikoptrar havererade.
Fakta talar för sig själv. I det kalla kriget togs många genvägar i Sveriges militärpolitik. Tänk bara på Viktoriafortet i Vuolllerim, som var så hemligt att inte ens militär personal på flygfältet två mil därifrån visste något.
Eneroth vänder på alla stenar, och den som har minsta intresse av Sveriges militära flyghistoria bör läsa Haveriet. I en nutida värld där spänningen mellan block och kontinenter ökar, är skildringen desto intressantare. Kopplingen till vad som sker i nutiden är uppenbar, om än inte samma "collateral damage" som i början av 60-talet, åtminstone inte ännu skett här.