Wow, vilken berättarglädje!, säger jag till mig själv efter bara ha läst tjugo trettio sidor i Torbjörn Flygts nya roman, Outsider, som är en fristående fortsättning till den Augustpris-vinnande romanen Underdog från 2001.
För är det något som utmärker romanen är det känslan att Flygt haft väldigt roligt när han skrev om Johan, Bodil, Monika, Helena, Traktor, Annika, KL, Sofia och allt vad de heter i den 430-sidiga boken. Men den som läst Underdog har redan träffat på några av karaktärerna.
Outsider tar avstamp i ett Sverige i mitten av 1980-talet och berättar om ett gäng juridikstuderande ungdomar i Lund, "en stad som älskar att bevara minnet av imperfekt", enligt en typiskt snitsig formulering av den i Malmö boende författaren.
Och Johan Kraft, romanens huvudperson, tillhör den nämnda skara som tänkt ägna sig åt domar, lagar, och rätt och fel enligt lagboken. Brott och straff, med andra ord.
Men som han berättar i en återblick kring vad som egentligen hände fanns det annat också. Livet, kort sagt. Och något som hette kärlek och vänner, och inte minst en familj med en mamma och en syster att försöka bry sig om och vara snäll med.
Outsider varvas mellan tidsmarkörer som Palme-mordet och rika och roliga personporträtt av studievänner och familj. Men viktig är naturligtvis också den tidvis svajiga relationen mellan Johan och Helena. Också hon juridikstudent, men som person olik den lite loje och late Johan, medan hon är den drivande framåtblickande personen.
Romanen rör sig i en tid då Sverige förändras i grunden, alltifrån redan nämnda tidsmarkör och en bit in på 1990-talet. Och eftersom Flygt är en person med koll på läget utgör detta en fond till hela storyn. Berättat både med humor och några portioner sarkasm.
Fokus ligger dock på förändringar i Lund och Malmö, han är ju trots allt skåning. Och i det sistnämnda fallet ger han en bild av en vilsen stad, som gått från ha varit en klassisk varvs- och industristad till..., ja vad?
Vilsen är däremot inte de som äger kapital och ekonomisk makt, och i det Sverige som skildras är det det "fria näringslivet som dansar jenka".
Outsider speglar hela batterriet av det mänskliga varat. För trots att den spefulla blicken tycks vara Flygts signum och uttryck, finns även sorg närvarande i historien. Det till det yttre glada juridik-gänget innehöll ju också själar som sökte livets mening, men inte hittade det. Men sorgen kommer även till Johans familj, och en syster, "the brain", får mitt i lyckan påhälsning av dess motsats. Flygt beskriver livets kontrast med känslig och säker penna.
Och trots att Outsider under ett parti efter halva boken börjar trampa lite vatten genom sidor av urvattnad dialog, är det en roman som går i mål med segern i behåll. Och segern finns i Flygts fantastiska språk. Wow, säger jag bara. Flygts flyhänta prosa är som Leo Messis fotbollskonst, driven, precis, glädjerik, ekvilibristisk och bara såååååå underbar.