Det har blivit något av “Botanikens år" under den senaste tiden för oss här i norr. I september lanserades del 1 av Norrbottens flora som därmed har kompletterats till att omfatta tre band. Nu i dagarna erbjuds vi en Kust & Skärgårdsflora. Detta visar hur enskilda eldsjälar arbetar med sina kära "blommor" trots att det idag kan förefalla vara långt ifrån läroverkens tidigare obligatoriska tragglande med ståndare och pistiller och växtpressning. Botanik och floror är därför en del av ett större komplex, det som generellt kan kallas för biologisk mångfald.
Lennart Wikström har varit yrkesverksam vid Lärarhögskolan i Luleå och ägnar nu sina sommarvandringar åt att studera växter liksom att inspirera andra att göra detsamma. För Piteå skärgård har han valt att presentera 82 arter liksom några botaniska utflyktsmål. Varje objekt åtföljs av färgbilder och detaljbilder av Tore Sundström. Totalt sett rör det sig om ett hårt begränsat urval och kan jämföras med att i Norrbottens flora presenteras 1659 kända växter, då att märka för hela landskapet.
Kustflorans styrka kan vara att det rör sig om ett så begränsat urval. Det gäller inte minst för nybörjaren som alltför lätt hamnar i ett sammelsurium av arter och underarter för att inte tala om vetenskapliga finesser som att enligt stora floran finns ungefär 150 arter av enbart det som vanligt folk kallar för maskrosor. Med hjälp av Kustfloran kan vi redan på lässtadiet urskilja några grupperingar. Där får vi lära oss skillnaden mellan gråalen och den mera sällsynta klibbalen. Där beskrivs hur vid vår kust enbart finns bräckt vatten. Trots det har genom avdunstning uppstått lokala saltkoncentrationer som ger utrymme för just saltälskande växter, t ex glasört och havssälting.
Vidare kan Wikström anknyta till vad Carl von Linné sagt om enskilda arter, t ex strandviol, mjölkört, sprängört och korallrot. Den sistnämnda kunde också vår blivande blomsterkung personligen se för första gången just i Piteå skärgård, på ön Långöra. Slutligen har vi den grupp av växter som bland botanister på nationell nivå kanske är mest uppmärksammade, nämligen de s k endemerna. Med det menas växter som under inlandsisens avsmältning blivit isolerade och då till nutid hunnit bilda särpräglade arter eller underarter just vid Bottenvikens stränder. Exempel på detta kan vara bottenviksmalört, strandögontröst, bottenvikssvingel och gultåtel.
Så kan man inomhusstudera den nya Kustfloran. Sådant passar just i november med dis och dimma, nollgradigt och att det känns långt till nästa sommar. Men hav tröst: läs och njut först av Kustfloran. Till våren är det dags att inspektera vad stränderna kan erbjuda av botanik.