Fint gestaltat människoöde
TEATERSchackspelarenAv Stefan Zweig Skådespelare: Ulveson Johan Regi: Thor Tulinius Dramaturg: Anna Kölén Mask/Peruk: Anna Simonsson Scenografi och Ljusdesign: Sven Dahlberg Folkets Hus, HaparandaTorsdag 5 november
Foto: editor - phil
Men en tät amerikan halar upp stålarna för att få mäta sina krafter mot mästaren.
Han får förstås stryk, begär revansch och får ännu mer stryk. Men amerikanen ger sig inte. Och när amerikanen och hans publik med gemensamma krafter ändå lyckas pressa mästaren i ett parti, men är nära att begå ett fatalt misstag ropar en man: "Nej, för guds skull, gör det inte!"
Mannen är Doktor B, som under kriget isolerades från omvärlden av Gestapo. Han överlevde tack vare att han stal en bok om schack och sedan tänkte på schack för att behålla sin mentala hälsa.
Det visar sig att Doktor B är överlägsen Mirko Czentovic. Men allt eftersom partierna går blottas Doktor Bs besatthet och hur stor skada han tog av fångenskapen hos nazisterna.
I början av föreställningen tycker jag nog att det blir för mycket karikatyr och roliga gubbar av de olika gestalter som Ulveson framställer - inte minst när det gäller schackmästaren Mirko Czentovic. Det är de komiska poängerna som plockas hem. Men när Doktor B träder in i handlingen blir tonen en annan. Karikatyren går över till ett djupt mänskligt drama, fint gestaltat av Ulveson, där de psykologiska mekanismerna för att behålla sin mentala hälsa penetreras.
Scenografiskt är det också intressant. Möblemanget på scenen rör sig fram och tillbaka, som om de vore schackpjäser. Det är snyggt gjort rent tekniskt och effektfullt. Dessutom förblir det inte bara en stilig effekt, utan bidrar i vissa sekvenser till dramaturgin. Inte minst när Ulvesson gestaltar Doktor Bs mentala sammanbrott hos nazisterna. Scenografin blir helt enkelt en slags motspelare till Ulveson i denna välspelade pjäs som är är väl värd att se. För de 90 minuter Schackspelaren tar går väldigt snabbt.
Så jobbar vi med nyheter