Regissören Gunilla Bresky och den samiske mångkonstnären Nils Aslak Valkeapää var nära vänner. Åren av vänskap och samarbete gav henne idén till dokumentärfilmen "Solens son", där hon berättar om hans liv och gärning. Filmen visades för första gången på Tromsö filmfestival i januari och hade Sverigepremiär på Göteborgs filmfestival tidigare i veckan. På torsdagskvällen var det Norrbottenspremiär i Luleå.
Vi får ta del av berättelsen om en varm, mångsidig man som omfamnade livet och var ett med naturen. Redan i den första bilden fångar han betraktaren med sin glödande blick. Hans omgivning berättar om hur alla ville vara i hans närhet, han var en karismatisk person som gjorde intryck på dem han mötte.
Gunilla Bresky samlade sju av Nils Aslak Valkeapääs närmaste vänner i hans hus i norska Skibotn där de berättade sina minnen. Genom ett skickligt hantverk vävs intervjuer och arkivbilder samman av musiken som skapar ett naturligt flöde i berättelsen. Dan Jåmas foto lyfter fram den andlöst vackra naturen på ett hisnande sätt i en ljus film, full av hopp och liv.
Återkommande är Nils Aslak Valkeapääs betydelse för den samiska tillhörigheten, som gav styrka och stolthet, och hans arbete för sammanhållning mellan alla urfolk. Han hade vänner världen över. ”Mitt hem tar jag med mig, det är i mitt hjärta”, säger han i filmen. Genom sitt mångsidiga konstnärskap förde han också den samiska kulturen vidare i sin konst, poesi och musik.
Gunilla Bresky kan konsten att förmedla en berättelse. "Solens son" är en film att värmas av, en film som gör stegen lättare en mörk februarikväll.