Få saker väcker så många minnen som att bläddra i ett gammalt fotoalbum.
Något av samma känsla ger Åke Lundgrens finstämda roman med undertiteln C H Frankes minnen.
Mannen i de fiktiva memoarerna är nära slutet när han tar till orda. Reflektioner varvas med minnen av episoder i hans liv. Allt är koncenterat till korta kapitel, lätta att ta till sig och fängslande, just som fotografier från det förflutna.
De äldsta bilderna är från Hannover, där Carl Heinrich Christian Franke föddes 1840. Därefter visar de resandefolket, som tog hand om honom sedan han förlorat sina föräldrar. Så mötet med showdirektören Johan Riégo och båtresan till Schweden, som blir 17-åringens nya hemland. Efter det turnéer norrut, med den unge Franke som trumpetare i det band som ackompanjerar Riégos artistsällskaps shower.
Bland luftens akrobater finns den 14-åriga Josephina, kallad Fina. Hon är lindanserska, för Franke sinnebilden av en ängel i skyn.
När hon är bara 19 år tvingas läkare amputera hennes ena ben efter en fallolycka, men Frankes älskar lika intensivt sin ängel med träben. De gifter sig och bor en tid i Luleå innan han får jobb som stadstjänare, dåtidens polis, i den unga staden Skellefteå. Där blir han kvar, med åren betraktad som ett original, som det stod i dödsrunan i Norra Västerbotten 1919.
Fina föder tolv barn, varav nio når vuxen ålder. Samtidigt utbildar hon sig till fotograf, fångad av ljusets och mörkrummets magi. Stadens invånare strömmar till för att bli avbildade, en sensationell möjlighet vid den tiden.
Med åren ägnar sig också Carl Franke åt att porträttera och avbilda, att fånga ögonblicken i flykten för att bevara dem som minnen för evigheten.
Paret bor och verkar i ett hus i korsningen Storgatan-Skepparegatan i Skellefteå, men ibland reser Franke runt och visor panoramor – målningar som är uppsatta i cirkel och skildrar avlägsna platser och dramatiska händelser. Ofta är han i Luleå med omnejd, där det är lättare att locka folk till visningarna.
När han blickar tillbaka och minns alla fotografier och målningar funderar han på om de ändå bara varit illusioner.
Så kan de förstås ses, men det bildkollage som Lundgren skapar av fakta och fiktion framstår som levande verklighet. Hans berättelse är bland annat en intressant beskrivning av en ung stads framväxt. Inte bara med kyrka och godtemplarloge, utan också med handelshus som Markstedts och Sidenmarks, samt lokala personligheter som BC, Pelle Hej, Svartström på Sunnanå och andra.
Till stadslivet hör också den musikförening och orkester som Franke dragit igång. Musiken har varit med honom hela livet, som glädje och tröst.
I tidiga år spelade han trumpet, en period inom Musique Corps vid Konglige Norrbottens fältjägare. I mogen ålder väljer han hellre oboe, passande de livets toner som med åren blir mjukare, dovare och mer stillsamma.
Åke Lundgrens charmerande bok efterlämnar en fin, vemodig klang och minnesbilder av en kärleksfull man och hans fru, ett par av fotopionjärerna i 1800-talets norra Sverige.