NY BOK
Sluta med din förbannade idrott
Sverker Tirén
Hyttfors förlag
Torne Molin, huvudperson i Sverker Tiréns halvt självbiografiska roman Sluta med din förbannade idrott, är en rätt sorglig karaktär. Men ändå inte, eller både och, för hans lätt bipolära problem innebär förstås många ups and downs.
Verkar det rörigt? Det är det inte, bara lite snårigt som livet själv. Och orientering, denna ”skogssport” som tog tag i Torne Molins hjärta redan sent 1950-tal, och därefter blivit hans himmel och helvete. Något som hustrun Mona men även pojken Mikael blivit väl medveten om.
Romanen är växelvis berättad. Dels av den cancerdrabbade (prostata) Torne, tidigare korrekturläsare för olika tidningar, som ömsom rids av tvivel, ömson av outplånlig kärlek till sin sport. Dels av Mona som ”tjuvläser” hennes mans nedtecknade funderingar men samtidigt skriver dagbok om och kring det hon läst. Det blir en sorts dialog som fungerar utmärkt berättelsen igenom.
Sluta med din förbannade idrott är en fin romandebut av Sverker Tirén, journalist, lärare på journalistutbildningar men som även medverkat i flera bokantologier.
Orientering ”är en övertydlig metafor för tillvaron”, skriver Tirén/Molin tidigt i romanen. Kanske är det så, för det intressanta är hur berättelsen bildar en karta över livet där exempelvis nattpasset i Tiomila eller O-ringen, kan läsas som en metafor över livet bortom karta, kompass och otydligt märkta kontroller. Det handlar om livet, Peps-låten som Tornes favoritartist Sofia Karlsson brukar sjunga emellanåt. Allt smälter samman.
Minnet rymmer mycket för den i H-65 orienterande Torne Molin. ”Svek” mot laget och lagkompisarna i Sparta, klubben han varit trogen. Tal om fusk som gnager. Barn- och ungdomsminnen där han, till skillnad mot bröderna Olof och Gunnar, kallades ”klenpojken” och fick byta sommarjobb. Men också minnen kring hur han kunde bli förälskad i en kvinnas löpsteg.
Det är dock hustrun Monas (grundskolelärare) dagbok och så kallade blick utifrån på livet, kärleken, mannen, sonen och, inte minst, orienteringen som ger helhet och lyfter boken till för en debut ovanligt höga höjder.
Så höga att jag som föga brytt mig om orientering, känner lust att besöka O-ringen i Boden. Men inte så mycket för tävlingarna, utan med förhoppningen att få komma bakom ”scenen” och höra snacket och se blickarna mellan de tävlande.