Filmen saknar personkemi
FILMStreet KingsRegi: David AyerI rollerna: Keanu Reeves, Forrest Whitaker, CommonÅldersgräns: 15 år
"Street Kings".
Foto:
- Yo! You know who the fuck we are?
- Yeah. You're a couple of panheads buying a machinegun out of a truck.
... följt av att en halvrasistisk och alkoholiserat kaxig Keanu Reeves får storstryk av två koreanska småskurkar, fick upp mina förhoppningar på Street Kings. Detta samt att regissören David Ayer tidigare haft ena näven i hooden och andra i polisinstitutionen där han visat hur de två på många sätt samåker. Det gjorde han med filmer som Training Day och den i mitt tycke ännu bättre Harsch Times. En hel del är bekant i Street Kings. Lite för bekant.
Det är korrupta snutar, osynliga kvinnor, gangstriga gangsters. Men det blir inte tråkigt fören efter mitten av filmen då polisfilmsklyshorna börjar regna på och över Keanus pappartade ansikte. "Att mörda dem kommer inte att få honom tillbaka, det kommer inte att ge dig din fru tillbaka", säger en änka med glansiga ögon. Skulle det få Keanu att ändra sig kanske? Jag tror inte det, lilla stumpan.
Detektiv Ludlow är förutom sin målmedvetenhet och missbruk, en rakt igenom uttryckslös karaktär. För att inte tala om partnern han tilldelas i mitten av filmen. Vilket är överraskande med tanke på David Ayers tidigare starka skildringar av manliga snutduos.
Att Street Kings i princip stjäl en hel scen från L.A. konfidentiellt stör mig inte alls, men att det ska vara så svårt att få till lite kemi mellan skådespelarna är förvånande, och irriterande.
Det hjälper förstås lite att bäste gangstarapparen The Game gör en liten roll som, ja som gangster. Han är visserligen inte med så länge och blir mest slagen i ansiktet med en telefonkatalog.
Så jobbar vi med nyheter