"Fientligheten var en chock"
På Dramatiska institutet följer de anställda debatten om Konstfack med både intresse och bävan. Deras egna egna erfarenheter sitter kvar som ett ärr. Nya studenter tycker ibland att skolan blivit feg.
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
- Det här har blivit en del av vårt arv, ett slags ärr. Nya studenter tycker ibland att vi är extremt ängsliga i tillämpningen av våra regler. Vi närmar oss med stor försiktighet sådana ämnen som på något sätt skulle kunna alludera till det vi blev beskyllda för då. Vi talar mycket om det, men vissa studenter tycker att skolan är självcensurerande och feg, säger rektor Per Lysander.
För Dramatiska institutet blev den fientlighet skolan mötte en chock.
- Det spred sig en stor förlamning och förvirring. Men man lär sig också, det finns de som säger att man inte levt i den moderna tiden om man inte levt sig igenom ett mediedrev. Konstfacks elever kommer säkert att bearbeta det här på flera sätt.
Mediedrevet var obehagligt men värst var ändå den misstro som mötte Dramatiska institutets arbete efteråt.
- Den verkliga besvikelsen var hur myndigheter och politiker reagerade sedan. Jag kände att vi i efterhand fick en massa rätt obefogad kritik, jag kände en stark brist på stöd från människor som mycket väl visste vad det handlade om.
I debatten runt Konstfack konstaterar han att även konstens företrädare säger dumma saker.
- En del gör anspråk på en privilegierad ställning, den väcker förstås ilska och irritation hos dem som dessutom känner sig utanför konsten. Samtidigt kan man säga att om det i dag inte är accepterat att uttrycka homofobi eller rasism kan man skriva nästan vad som helst om konsten.
Så jobbar vi med nyheter