Det är så det kan gå till under de 13 dagarna som European Festrival of the Night i Korpilombolo pågår.
För dansen står Fanny Kivimäki från Kiruna. Det är en överraskning för alla när hon genomför sin improviserade dans på långborden. Sedan förmår hon alla att delta i improvisationen, följa hennes rörelseövningar.
– Det var helt oplanerat. Jag gjorde en liknande improvisation för 180 gäster i Kvinnofolkhögskolan i Göteborg, säger Fanny.
Det andra internationella symposiet om León de Greiff är knappast improviserat. Det har en noggrann dagordning under de fyra dagarna det pågår och allt sker på spanska. När NSD knackar på handlar det om att tonsätta och spela dikter av León de Greiff. Där finns nu också tonsättaren Jorge Borja med konsertpianisten InésSabatini.
Det är ett mycket djupt resonemang kring tonsättning, om programmatisk musik och att hämta inspiration till tonsättning utanför musiken. Det talas om Weimarskolan och Leipzigskolan och om att spela på flygelns strängar med xylofonpinnar och kasta bollar i flygeln.
Det är modernistisk musik som Jorge Borja skapat utifrån de Greiffs dikt Balladen om havet jag inte sett / Natten i Korpilombolo och som sedan InésSabatini ger prov på, men med det vanliga pianots begränsningar.
– Det är som en utmaning att spela detta, som ett slags koreografisk tolkning av dikten. Det är en musik som också måste ses, säger hon.
Det är ingen lokal publik under seminariet, den är desto större under eftermiddagens teateruppsättning Gaspar i Korpilombolo, skapad av Alf Klippmark och med deltagare från Gårdbyskolans danselever, Affes teatergrupp och Tallbokören. Korpisbor i alla ålder har sökt sig till Medborgarhuset för att se pjäsen om bakgrunden till nattfestivalen, om León de Greiffs förhållande till Korpilombolo.
Senare under kvällen är det vernissage en trappa upp i Medborgarhuset. Där visar den algeriska konstnären SaïdaBayoucefi sina glasskulpturer och en stor glasinstallation. Hon har varit i Korpilombolo förut och nu har hon återkommit med glas som ser ut som iskross och glas som ser ut som snöbollar.
I rummet för installationen är ljuset dämpat och riktat på skulpturerna, alltmedan Martin Luther Kings röst hörs ur en högtalare, "I have a dream".
– Jag ville göra något som ser ut som Korpilombolo, som en dröm. När jag visar denna installation någon annanstans kommer jag att kalla den för Korpilombolo, säger SaïdaBayoucefi.
Det ör just vad Nattfestivalen i Korpoilombolo handlar om, om drömmar och om mörkret, nu för tionde året.
Författaren León de Greiff var upphovet till allt detta med sin roman om colombianen Gaspar som reste till Korpilombolo och inte till Bolombolo hemma i Colombia, för att få ro.
Författaren lär aldrig ha satt sin fot i Korpilombolo, trots att han en tid arbetade som diplomat på Colombias ambassad i Stockholm.
– Han ville bejhålla Korpilombolo som en dröm, men hans farfar lär har varit i dessa trakter, säger Javier Charry från Stockholms universitet, en av seminariets föreläsare.