Norska Helene Uris andra roman i översättning till svenska, är en underhållningsskröna, med fyra moderna kvinnor i huvudrollerna. Vare sig tjejerna är i karriären eller i hemmet, så förefaller de vara utsatta för en manschauvinistisk konspiration: vart än de vänder sig, står en man i vägen för karriären, eller utnyttjar deras kvinnlighet.
Temat är verkligen inte nytt, och det är till priset av åtskilliga gäspningar man tar sig igenom boken. Bristen är att kvinnornas vendetta inte har någon verklig orsak, som i t ex Helen Zahavis En jävla helg.
Förvisso är huvudkaraktärernas analys av manssamhället korrekt, men så länge samma karaktärer är så upptagna med att ha sex med dito män, vilket upptar stora delar av berättelsen, så kan inte skildringen vara något mer än en till feministisk analys förklädd tantsnuskbok.
Vill man ha en underhållande bok om könsroller och samhälle, och med en hållbar analys, varför inte läsa Jeanette Winterson Skapelsens kön, eller Gerd Brantenbergs Egalias döttrar. De böckerna passar dessutom för både män och kvinnor att läsa. Kärringar är så uppenbart riktade till enbart kvinnor. Den underförstådda försystringen som kontraktet mellan författaren Uri och läsaren bygger på, är ett mycket tunt alibi för utgivning och läsning.