Hon är aktuell med romanen Systrar och bröder. En bok som handlar om, som hon beskriver det, "kärnfamiljsneuroser".
– Den handlar om tre syskon som utvecklar olika slags överlevnadsstrategier för att hantera smärtan från barndomen. De kommer från en normal dysfunktionell familj. Det är tacksamt för en författare att skildra familjerelationer, och speciellt syskonrelationer som inte är gjort så mycket tidigare, berättar hon.
Det var den boken hon pausade när dödshotet kom.
– Jag blev på riktigt rädd, säger Maria Sveland.
Hon valde att ge sig på och försöka förstå det alltmer växande kvinnohatet. Det resulterade i boken Hatet, som kom ut tidigare i år.
– Det är vi feminister, som problematiserar och syns, som får ta emot det. Boken blev som en slags terapi. Vad är jag i deras ögon? Vad är det som gör att de gå över alla gränser och formulerar dödshot? I dag är feministhatet öppet och ogenerat, säger hon.
Hon nämner reportageserien "Könskriget" som en dörröppnare.
– I de filmerna hängdes kvinnor i kvinnojoursrörelsen ut, beskrevs som paranoida. Det blev ett mediedrev som kom att slå över mot alla feminister. Det hände lite grann över en natt. Feminismen gick från att vara populärt och folkligt, något som alla ville vara, till att bli några som ansågs vara manshatare.
Under sitt föredrag på scenen i stora salen nämner hon den hett omdebatterade feministiska teaterföreställningen Scum-manifestet och det hat som flödade på nätet när den skulle sättas upp.
– Det satt en massa arga män på nätet och eldade på varandra. Man kunde tydligt se i kommentarerna att aggressiviteten ökade. Till slut började också hoten att komma, till den kvinnliga producenten och skådespelaren. Reaktionerna blir otroligt oproportionerliga, säger Maria Sveland.
Vad var det som väckte så starka känslor?
Sveland har en teori.
– Att uttrycka att kvinnor faktiskt en dag kanske slår tillbaka. Det är så tabu i dag. Medan vi är vana att i filmer se kvinnor dödas och lemlästas.
Hon kom också in på #prataomdet, en hashtag på Twitter som handlar om sexuella gråzoner, om sexuella övergrepp som befinner sig i en sådan. Folk berättade och twitterkontot blev sedan en blogg.
– Det var många som delade med sig av sina erfarenheter. Både offer och förövare. Men, och det är det som är så signifikant i det här, antifeminister beskrev det som att man förminskade kvinnor till hjälplösa offer. Och det är en smart strategi för ingen vill ju vara ett offer, säger Maria Sveland och fortsätter:
– Men då gör man det till en egenskap. Att vara offer betyder ju att man varit utsatt för något, det betyder ju inte att man inte kan handla för det. Och, finns det inga offer så finns det inte några förövare, säger Maria Sveland.