Mihály lider av akut nostalgi. Rent symboliskt är han därför en passande huvudperson i den första boken i Nilsson förlags nyutgivning av gamla klassiker.
Ungraren Antal Szerb skrev Resa i månljus redan 1936. Nästan 80 år senare är det fascinerande att uppleva en historia som är genuint tidlös.
Med frun Erzsi kommer Mihály till Italien på bröllopsresa. Äktenskapet är det senaste exemplet på hur han ständigt anpassar sig till omvärldens krav. I många år har det varit hans öde, att hålla sig till det lämpliga och därmed åsidosätta sin sanna natur. Aldrig har han vågat välja sin egen väg eller bejaka sina böjelser. Lydigt har han levt och bara gjort det som förväntats av honom.
Redan i Venedig inser han att äktenskapet är ett fiasko. På ensamma nattliga strövtåg börjar han tänka och känna nytt. Han minns sina vänner från förr och önskar han vore ung igen.
Återkommande drabbas han av känslan att livets viktiga saker finns någon annanstans än där han är. Tillvaron blir alltmer drömsk och ibland öppnar sig avgrunder.
Efter ett stopp på den fortsatta resan mot Rom slänger han sig på fel tåg, styrd av slumpen eller möjligen sitt undermedvetna.
Först på flykt blir han lycklig. Behagligt avslappnad njuter han av det italienska landskapets skönhet och historia, av den kravlösa ensamheten och att färdas utan mål.
Äntligen äventyr - även om hans vilsenhet strax tilltar, inte minst den psykologiska.
Sakta blir han medveten om att världen och medmänniskorna inte tolererar den som sviker och trotsar konventionerna. Hans demoner klandrar hans omogna uppror och eskapistiska nostalgi – mot vilken, inser han, inte finns något botemedel.
Resa i månljus är en klassiker i den ungerska litteraturen och dess storhet ligger främst i berättandet. Szerbs språk är stillsamt flödande, återhållet men ändå inträngande och levande.
Några märkliga detaljer sveper förbi, men kanske krävs onaturliga ord som harmoniskhet och annorlundaskap för att göra det ungerska originalet rättvisa.
Omöjligt är däremot att överse med efterordet, en överflödig summering av det man just läst med reflektioner som man vill göra själv, inte bara som recensent.