Det var bara den ryska tsarens vänliga gest som gjorde att gränsen mellan Sverige och Finland hamnade där den nu är, enligt den gode Finlandskännaren Allan Sandströms vederhäftiga historieskildring Det stora nederlaget - När Sverige och Finland delades 1808-1809.
De ryska styrkorna hade sommaren 1809 nått ända till Kalix. Av allt att döma hade de förmågan att avancera ytterligare. Trots sitt pressade läge försökte Sverige i kapitulationsförhandlingarna att få den nya gränsen att gå vid Kemi.
Som en närmaste försonande gest valde då tsar Alexander en kompromisslinje, bokstavligt talat, vilket gjorde att gränsen hamnade längs Torne och Muonio älvar. Därmed drogs streck inte bara för nya territoriella områden, utan också för ett par års enormt lidande.
Under det finska kriget förlorade Sverige cirka 60 000 man - men "bara" en tredjedel av dem stupade i striderna, övriga dog av sjukdom och umbäranden.
"Vid få tillfällen har det svenska riket varit så nära en nationell kollaps som under dessa år", avslutar historieprofessorn Dick Harrison sitt förord.
Sverige saknade gevär, kulor och krut, led brist på pengar - och hade uppenbart ingen helhjärtad vilja att försvara rikets östra delar. Kung Gustaf IV Adolf var allt annat än tillräknelig, att döma av Sandströms skildring, och blev så småningom bortplockad från tronen.
Ryssarna "visade sig nästan demonstrativt hänsynsfulla under krigets första veckor". Det behövdes inget annat, för svenskarna retirerade i stället för att ta strid. Det "ointagliga" Sveaborg överlämnades under märkliga former och 7 000 man blev krigsfångar.
På många ställen försökte de finska svenskarna bjuda motstånd. Virta bro försvarades till exempel av det tappra Vasa Regemente, i vilket ingick en man vid namn Zacharias Bång - ansedd som förebild till Sven Duva i Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner.
Sandströms bok är fascinerande läsning. Han har hinkat rikligt ur de många källorna och skildrar historien både sakligt och levande. Boken känns naturligtvis också extra aktuell, eftersom det nästa sommar är exakt 200 år sedan Sveriges sista krig tog slut och det då kommer att uppmärksammas på olika sätt.