Fars och livsvisdom
När är en Iphone som mest värd? I tv har vi sett poeten Bob Hansson fundera över både kärlek och lycka. I sin andra roman är det livets visdom han försöker fånga - och han räds inte klichéerna den här gången heller.
Foto: JESSICA GOW / SCANPIX
Han är mitt uppe i repetitionerna av en monolog på Dramatens stora scen, och det är därifrån han kommer på moped till en av innekrogarna i Stockholms city. Det är hans jakt på lycka i litteraturprogrammet Babel i Sveriges Television som fört honom till nationalscenen - målet har hela tiden varit att där få framföra en lyckomonolog.
En plats där Bob Hansson hittar lycka är i sitt jobb - för 20 år sedan drömde han om att få göra precis det han gör i dag. Och att det skulle följa en tomhet när drömmen är uppfylld, en längtan till nästa hållplats, håller han inte med om.
- Att lyckan är där borta är materialistens bild av lycka. Min fantasi var inget slutmål utan en början. Nu använder jag den verktygslåda jag drömde om då. Lyckan är ingen ändhållplats, snarare en bra början.
I dagarna kommer också den svenske folkhemspoetens andra roman, Vips så blev det liv - eller en hyllning till blågrönalgen. Bokens Bob, förvillande lik poeten på andra sidan restaurangbordet, har fyllt 40 och slagit sig ner på landet med fru och nyfödd dotter. Fylld av tacksamhet över det lilla livet ser han tillbaka på hur han och hans fru själva blev till, för att se hur villkoren har förändrats drastiskt och samtidigt inte alls.
I en och samma bok ryms tankar om miljö och klimat, en släktkrönika och en backpackers farsartade reseberättelse från Indien, blandat med reflektioner över tidigare förhållanden.
- Jag ville skriva en hel massa böcker, och det har aldrig varit så besvärligt att skriva. I slutet höll jag på att fega ur, så här ska inte en bok se ut. En mix av Paulo Coelho och Nils Poppe, är det verkligen en bra idé? Inte alls, men jag gör det ändå.
När Bob Hansson gjort djupdykningar i ämnen som kärlek och lycka har hans orädda inställning till banaliteter underlättat. I Vips så blev det liv är det Indienresan, som en ung Bob Hansson gör för att nå ett inre lugn, som är den stora klichén.
- Det värsta med den här boken är att jag bidrar till bilden av att man kan åka till Indien, vara där ett tag och sedan hitta sig själv. Det är en avskyvärd kliché, så är det i boken, men absolut inte i verkligheten. Det är en 20 år lång resa som har komprimerats till ett halvår. Det skäms jag lite för.
Indien må vara en klyscha, men det är också en symbol för de andliga verktyg som Bob Hansson är övertygad om att vi behöver, en visdom som står över den materialism som styr vårt västerländska liv.
- Jag är ingen postmodernist som ser det som mitt uppdrag att undvika klyschor. Jag är en romantiker som ser det som mitt uppdrag att prata om livet på ett så sant sätt som möjligt. Om sanningen är nära en klyscha så får det vara så.
Fakta
Så jobbar vi med nyheter