När David Jordanson fick jobb i Haparanda började sambon My Granström sondera bostadsmarknaden och föll för det här huset direkt.
– Jag bara: ”Om vi ska bo i Haparanda så ska det vara i det här huset.” Jag är sjuksköterska så jag tänkte att det måste finnas jobb för mig här också, efter föräldraledigheten, så vi chansade och flyttade hit, berättar hon.
I maj förra året rullade flyttlasset från det hyrda gårdshuset i Rutvik upp längs E4 och ut på skärgårdsidyllen Seskarö.
– Det har alltid varit en dröm att ha ett eget hus att fixa till, säger My och sätter sig vid det auktionsfyndade matbordet och lilla Selma Lo som just ska få mat.
Hon föddes i juli, men bebisbubblan hindrade inte familjen från att sätta igång med en grundlig renovering och göra huset till just deras hem.
– Men jag hade nog inte gjort det om jag vetat på förhand hur mycket jobb det skulle bli, säger My med ett skratt och ger dottern en sked puré.
– Vi har fått köra i pass och turas om, Selma Lo har fått hänga på magen i en bärsjal eller legat på sängen och tittat på och mamma har varit här och tagit henne på helgerna. Nu är vi äntligen färdiga och vi är jättenöjda, det blev ju jättebra!
De började med att måla taket och byta lister på nedervåningen men när de väl var igång växte projektet till att innefatta hela huset, precis alla väggar och tak i den charmiga 30-talsvillan har fått sig en omgång med målarpenseln. Det är inte ofta som det droppat vit färg om penseln.
– Ett hem ska vara inbjudande, inspirerande och glädjespridande. Jag tycker att man ska våga gå hela vägen. Varför måste taken alltid vara vita? frågar sig My, som valde en knallgul färg till halltaket som matchar 70-talstapeten på väggen perfekt.
Hon och David har samma färgstarka smak, så här finns det ingen som bromsar.
Köket har med små medel fått ett helt nytt utseende. Överskåpen har bytts ut mot trälådor, underskåpen och kaklet har målats om och vackra porslinsknoppar av olika sorter ger liv åt luckorna.
– Jag har en möbel med extra mycket värde. Glasskåpet i köket byggde min pappa till mig när jag var 16 och flyttade hemifrån, säger My.
Hon och David byggde ett stort skafferi och en köksö av material de hittade billigt på Ikeas fyndavdelning. Rummet fulländas av en rokokosoffa i vinröd sammet, en personligare variant av den klassiska kökssoffan.
My trivs bäst i sovrummet som målats i en djup grön nyans som både är trendig och rogivande. När den rätta nyansen skulle brytas fram sprang hon till färghandeln så många gånger att hon till slut började få stamkundsrabatt.
Kläderna visas upp i ett gammalt vitrinskåp och på galgar hängande från en åldrad trästav fäst i taket med rep.
– Det är fint att se på sina kläder, då vet jag ju att jag har dem i alla fall. Jag går ju som mest runt i mjukisbyxor nu, säger My leende.
Här intill fanns förut en klädkammare som fått bli Selma Los lilla krypin.
I det här hemmet är de flesta möblerna gamla. Mycket har My och David köpt på auktioner och loppisar.
– Om man är på en auktion och hittar något som är lite skadat går det ofta under utropspriset och då kan man få bra och billiga möbler, säger My.
Vissa möbler, som den gamla radion i köket och några stolar, har My ärvt av sin mormor när hon flyttade in på hem. Från henne kommer också en hel del porslin, klockor och lampor.
– Jag älskar saker. Jag tycker att så mycket är fint, så olika stilar. Speciellt stolar är något jag tycker väldigt mycket om, det kan man inte få för mycket av, säger My.
Hur skulle du beskriva er inredningsstil?
– Vi har ju en väldigt blandad stil med retro, franskt 30-tal, mörkt trä, orientaliskt möter skandinaviskt, nött och bohemiskt och såklart årets trender. Vi gillar starka färger som man hittar i typ Marocko och Spanien och så älskar jag mönster, mönster på tyger, tapeter och porslin.
Till och med badrummet har budgetfixats och speglar nu ägarnas personlighet genom ny färg, en spegel med prålig guldram, kristallkrona, tavlor och färgglada krokar.
My är uppvuxen i Harads så för henne är byalivet bekant från barndomen, medan David kommer från Trollhättan. Tillsammans har de flyttat land och rike runt under de tio år som de hängt ihop.
– Vi träffades på en chartersemester i Grekland. Sedan har vi bott i Göteborg och i Milano ett år och London ett år tills jag började plugga i Örebro. Sedan dog min pappa och då flyttade vi upp hit, jag fick med mig David så det var bra.
Med sig på planet från London hade de 180 kilo i bagage, så det var tur att flygbolaget hade låga avgifter, minns My. Hon hade bland annat släpat med sig tjocka buntar med italienska modetidningar från tiden i Milano.
– Ibland längtar vi tillbaka till London eller Milano, men vi skulle ju inte vilja bo där. Seskarö är som en liten skärgårdsidyll.