Skrupelfria personer finns det gott om i världen, företrädesvis av manligt kön. Dan Larssons fjärde bok, kriminalromanen Sänk Estonia, har som centralfigur Sebastian Sylvard.
Hans moraliska karaktär får Patricia Highsmiths ökänt slibbiga Tom Ripley att framstå som en söndagsskolegosse i moralitet. Nämnde Sylvard har för övrigt rötter i Malmberget och äger kunskap om gruvarbete, en tillfällighet förstås...
Den före detta NSD-journalisten Dan Larsson försöker med Sänk Estonia något han inte går i land med.
Det handlar grovt sett om hur det i röran av det sönderfallande Sovjetunionen stjäls en atombomb, med tjugo gånger större sprängkraft än Hiroshimabomben, som ska fraktas till Sverige gömd i båten Estonia som i september 1994 tog 852 människor i döden, varav 501 svenskar. Väl i Sverige ska bomben vidare och säljas till terrorister i Jemen, vars mål är att angripa och utplåna staten Israel.
Orsaken till Estonias undergång bottnar i Larssons verk i ohemul pengahunger och storpolitik där 852 människoliv är närmast försumbart.
Det är en fantastisk historia som inte så lite stänker av konspiration, nåja det är ju trots allt en roman.
Sebastian Sylvard agerar långtifrån ensam även det är han som slutligen är bläckfisken och hjärnan, i stort och mått.
Från rysk horisont finns ett antal före detta militära potentater som utifrån egna drömmar indirekt är med i samma projekt, trist bara att de är så stereotypt skildrade med aldrig mer än armlängds avstånd till vodkaflaskan, för att nämna något.
Romanen tar avstamp just bland dessa militärer i Pervomaysk i Ukraina 1990-91, och vilar på uppgifter att atombomber av värsting-värsting-typen var försvunna i den före detta Sovjet-republiken den aktuella tiden.
Sänk Estonia hade vunnit på kraftig redigering av text med fler indrag, vilket gjort den läsvänligare. Jag hade svårt att hitta flyt under läsningen.
Detta – plus att Larsson, medvetet eller omedvetet, underblåser stereotyper av människor från vissa länder – sänker romanen till låg nivå.
Vad som hände och enligt boken sänkte Estonia och skapade ett evigt trauma i Sverige, tänker jag inte berätta här. Läs, och försök orka till slutet.
Dan Larsson kan skriva romaner, Vietaskuppen eller vissla inte på norrskenet från 2011 är ett exempel. Jag hoppas därför på något bättre efter Sänk Estonia.