Facebooks födelse - snilleblixtar, vänskap och svek

Man kan prata sig blå om vad som är sanning eller osanning i The social network, historien om Facebooks födelse. Det viktiga är det som filmen slår fast mellan raderna och som ingen människa eller advokat kan bestrida:
1. Få fysikaliska krafter i universum är starkare än en nydumpad, bitter tonåring.
2. Inget kan stoppa en företeelse, i det här fallet en nätsida, som kombinerar flashandet av status med möjligheten att få ligga.
3. Absolut inget kan stoppa en företeelse, i det här fallet en nätsida, som ger möjligheten att få ligga med någon som dumpade dig när du var sjutton.
The social network beskriver alltså vad som hände under några månader 2003 och 2004, då datorgeniet Mark Zuckerberg lade grunden till det som skulle bli Facebook, användas av var fjortonde människa på jorden och göra honom själv till en av de mäktigaste människorna på samma jord.

Innan du ser filmen fruktar du att dess största svaghet ska vara en massa snubbar som pratar om programmering. Just det visar sig vara dess största styrka. Och det borde du ha gissat, när manuset är signerat Aaron Sorkin - mannen bakom Vita huset, mannen som varje år vinner Nobelpriset i kategorin "människor som är lite smartare än du utbyter information i mycket högt tempo".
Men det finns fler bottnar i The social network. En handlar om vänskap och svek, en annan om gamla pengar mot nya - eller snarare dåtid mot framtid - en tredje, i all enkelhet, om drömmen om en ny värld.

Med full kontroll håller regissören David Fincher (Fight club, Seven) tre bollar i luften; dels den linjära berättelsen om Facebooks skapelse, dels de två bittra rättegångar som blev följden. Och i mitten sitter den fantastiske Jesse Eisenberg som Mark Zuckerberg själv böjd över sin laptop, med stenansikte, till synes helt oberörd av allt som händer utanför skärmen framför honom, lite smartare än du och alla andra i rummet.