Det var berättarnas lördag under Eyvind 2016. Po Tidholm berättade om det tudelade landet, Martina Haag om att inte ge upp drömmarna och Henrik Fexeus om superkrafter.
Det visar en del av spännvidden under de två dagarna och att en författare också måste behärska det muntliga berättandet, vara lite av en skådespelare som inte bara kan korsa utan också behärska en scen.
Po Tidholm är berättaren som inte förvandlar framträdandet till ett skådespel. Han står stilla och berättar varför han skriver och vad han skriver om. Inför en fullsatt Forum-sal berättade han om ett Sverige som tudelats, om det tre stora städerna och så det som finns utanför dem.
– Allt utanför Stockholm, Göteborg och Malmö är landsbygd. Det finns några små öar utanför dessa städer som inte är landsbygd. Under 90-talskrisen monterades välfärden ner. Luften gick ur den socialdemokratiska sufflén, säger han och beskriver hur han själv växte upp i en ort i denna landsbygd och som gått ner sig: Arbrå i Hälsingland.
– När jag återvänder till Arbrå ser jag något mörkt och förstört.
Trots det har han flyttat tillbaka till Hälsingland och bor sedan 15 år i en ort där ortsborna själva får kämpa för att behålla den service som kommunen egentligen ska stå för. Flyktingmottagningen i landsbygden väckte hopp om fler invånare, men nu töms flyktingmottagningarna.
Po Tidholm beskriver också hur städerna utanför storstadsregionerna som en tid präglats av optimism och vuxit, nu stagnerar.
– Nu kommer också dessa städer som visat tillväxt att tappa till storstäderna. Tillväxtstaden Luleå riskerar att krympa och bli en stålstad igen.
Efter denna dystra rapport om tillståndet i Sverige, att vi inte längre är ett land där alla har lika värde, väntade något helt annat i den stora Saga-teatern. Författaren och mentalisten Henrik Fexeus gav en uppvisning i medryckande föreläsning om superkrafter: Kreativiteten, det positiva tänkandet och minnet.
Den som hade Po Tidholms berättelse om Sverige i minnet kanske hade svårt att hänga med i det positiva tänkandet, men var gärna med på kreativt tänkande på frågan vad ett gem kan användas till. Det fick publiken föreslå.
Vi fick veta att det positiva tänkandet gör det lättare att lära, vi mår bättre och vi blir produktivare. Skrattar vi så blir vi också smartare. Vi får också bättre i magen om vi flyttar grubblerierna till almanackan. All denna förkunnelse sker till ackompanjemang av projicerade tablåer och film.
Även om Henrik Fexeus har ett kraftfullt utspel, så är han ingen skådespelare. Det är Martina Haag, som kämpade med en motig skådespelarkarriär innan hon började skriva och slog igenom som författare.
Det är inte bara ett berättande som Martina Haag bjuder på, nej det är ett skådespel av en komedienn som dramatiserar sitt eget liv under 40 minuter. Vi får skratta mycket när hon imiterar sin debut som motionär med stilprov över scengolvet och när hon berättar om när hon hamnade framför Björn och Benny helt ovetande om att hon egentligen prövades inför huvudrollen i "Kristina från Dufvemåla". Den fick hon inte.
Hon fick inte heller någon roll i någon Beck-film, trots 23 samtal till regissören Kjell Sundvall.
– Jag var 30 år och det gick dåligt med skådespelarkarriären förutom ett år hos Västerbottensteatern. Stämplingsdagarna blev många.
Också Martina Haag bär på ett positivt tänkande och hon ger publiken rådet att hålla fast vid drömmarna och inte ge upp.
Eyvind 2016 bjöd på 34 berättare under de två dagarna. Att döma av publikreaktionen på de tre som beskrivs här gav författar- och berättardagarna mersmak. Det är helt rätt att lyfta fram stadens Nobelpristagare med en litterär fest vartannat år och placera den mitt i staden.