Man kan se honom som svängdörren mellan modernismen och dagens performance- och konceptkonst. När Jackson Pollock försiktigt dansade fram sina droppmålningar var processen lika viktig som resultatet. I hans fotspår bokstavligen exploderade måleriet.
Sommarens stora utställning på Moderna museet i Stockholm heter just Explosion - måleri som handling, och samlar verk av ett 50-tal konstnärer, från slutet av 1940-talet fram till i dag. Där finns Niki de Saint Phalle och Robert Rauschenberg som 1961 satte fötterna på duken, men också Janine Antonis kommentar till Yves Klein från 1993, då hon målade med hela huvudet som pensel.
- Samtidigt som Pollock gjorde sina målningar började man i Japan, Sydamerika och Europa ifrågasätta och spränga gränser på liknande sätt. Kanske hade det med världskriget att göra, en känsla av att kulturen är slut, allt fint prat om bildning ledde ändå till Holocaust och krig - man ville börja om från början, säger utställningens kurator Magnus af Petersens.
Att många av Pollocks målningar heter Number 1 har alltså sina orsaker, och i både Japan och Tyskland startades konstnärsgrupper som fick namnet Zero. Konstvärlden ville börja om från scratch.
- Det fanns en frustration och aggression mot konstvärldens regler och måleriets konventioner. Genom att droppa, stänka och skjuta färg släppte man in slumpen och tog avstånd från den egna subjektiviteten och kontrollen, säger Magnus af Petersens.
Tidskriften Lifes fotografier av Pollock i arbete i sin ateljé blev snabbt lika kända som hans målningar, något han själv aldrig kände sig bekväm med. I Japan däremot såg konstnärsgruppen Gutai - 15 år före Andy Warhol - möjligheterna med maximal exponering.
- De konstnärerna bodde inte i New York eller Paris, ja inte heller i Tokyo som var Japans konstmetropol, utan utanför Kobe. De insåg att om de skulle synas internationellt, vilket de ville, var tvungna att ta i så de sprack, säger Magnus af Petersens.
"Pollock på speed" har de kallats för, och om Pollock dansade med lätta steg fanns en vild galenskap hos Gutai-konstnärerna; de hoppade igenom pappersdukar, sprängde alla ramar de kunde. På Moderna visas bland annat Akira Kanayamas målningar gjorda med hjälp av leksaksbilar lastade med färg, och utanför byggnaden svajar en rekonstruktion av Sadamasa Motonagas färgfyllda plasttuber ovanför huvudet på de besökare som vågar passera.