Exilen blev viktig för musiken

På scenen ikväll kommer publiken att få uppleva en sättning på 20-25 instrument, bland annat av sydamerikanska gitarrinstrument, olika andinska flöjter, klarinett, saxofon och slagverk. Kvällens konsert kommer att vara "en slags kompromiss mellan det gamla och det nya", uppger Jorge Coulón, talesman för musikgruppen och en av bandets grundare.
- Vi gör alltid en kompromiss mellan gamla sånger och det vi gör idag, säger han och uppger att man gärna vill visa upp nytt material.
Han förklarar att det är svårt att beskriva Inti Illimanis musikaliska sound och att han behöver perspektiv för att kunna göra det.
- Det är en reflexion av hur det är att vara latinamerikansk i världen idag, säger han och tillägger att man försöker undvika exotism och ytlighet.
I samband med statskuppen i Chile 1973 befann sig bandet på Europaturné. När landet efter statskuppen blev en diktatur innebar det att bandmedlemmarna inte kunde återvända till Chile utan fick leva i exil i Italien under femton år.

Även om Jorge Coulón inte rekommenderar livet i exil uppger han att perioden varit viktig för bandets sätt att skapa musik eftersom han kunnat se saker ur ett annat perspektiv.
Vad är den största skillnaden rent musikaliskt nu jämfört med när bandet startade 1967?
- Den enorma mängden erfarenhet, svarar han med självklarhet och fortsätter:
- Musiken är mindre oskyldig. Vi vet mycket mer nu hur musiken rör sig, mer om våra rötter, säger han och berättar att även om den andinska musiken fortfarande är grunden kommer influenserna numera också från arabisk musik och länderna runt Medelhavet.
- Vi har förlorat det oskyldiga men inte vår nyfikenhet, säger Jorge Coulón.