Det är ingen slump att det franska förlaget Actes Syd har rättigheterna till Eva Gabrielssons Millennium, Stieg och jag. Boken är skriven i samarbete med en fransk journalist. Enligt fransk lag hade Eva Gabrielsson fått ärva sin sambo trots att de inte hade skrivit något avtal, framhåller hon.
- Det är också vad de utländska journalisterna grips av, hur dubbelmoraliskt Sverige är.
Allra först skrev hon bara för sig själv, för att försöka förstå och ta sig igenom den djupa kris och sorg som drabbade henne efter Stieg Larsson plötsliga hjärtinfarkt och död 2004.
- Men när jag började skriva avsnitten om vem Stieg var, vem jag var, och om vårt liv, insåg jag också att jag skulle kunna förtydliga hur Millennium är ett resultat av vårt liv tillsammans. Mycket av det här är verklighet.
Men om deras erfarenheter är närvarande i böckerna, upplever Eva Gabrielsson sig närmast osynliggjord av den svenska lagstiftningen och av sin döde sambos släktingar. En tid var hon raderad från Stieg Larssons Wikipediasida på nätet.
- Det tycker jag är ganska talande, att man plockar bort mig ur hans liv. Hela diskussionen i Millennium handlar om hur kvinnor osynliggörs, och när inte det går, när de fortfarande står upp, trycker man ner dem, våldför sig på dem eller ser till att de försvinner ut ur bilden på olika sätt.
- Det är också det jag upplevt i det man sagt om Stieg och mig, det är som att jag inte funnits, som att jag inte haft någon betydelse. Man kan väl säga att det jag upplevt bekräftar att det som står i Millennium på många sätt är sant.
Alla håller inte med. Vem utom hon själv kan klandras för att hon aldrig skrev något samboavtal? Under intervjun är hon återhållet upprörd - som en person som hela tiden tvingas försvara sig.
Stieg Larssons far och bror har, utan laglig skyldighet, erbjudit henne 20 miljoner kronor plus en styrelseplats. När hon får frågan om hon kan förstå dem som ser familjen Larssons erbjudande som generöst, svarar hon först lågmält och uppgivet, "ja, jo, visst", som om hon blivit tillintetgjord av en käftsmäll.
- Det får väl folk tycka, men varför ska jag släppa att lagen är orättfärdig från början? Vad är generöst? Att jag får tillbaka en fraktion av mina egna pengar och fortfarande inte får styra över böckerna som innehåller mina egna tankar och min egen kunskapsmassa?
- Likaså Stiegs. Är det generöst, att jag inte kan förhindra att det här inte förvanskas i översättningar, dokumentärer eller vad det nu kan handla om? Jag tycker inte det, det är principen det handlar om.
Vilket är ditt mardrömsscenario? Stieg Larsson på turistmuggar i Stockholm?
- Jag vill inte gå in på det. Jag är rädd för att jag kommer att få se det ändå. Det här är en miljardindustri, eller två miljardindustrier, den ena på Millennium den andra på Stieg som person.
PR-byrån Micael Bindefeld AB har styrt turordningen på intervjuerna med järnhand, Eva Gabrielsson proffssminkades innan hon satte sig i intervjustolen för en halvtimme sedan. Hennes bok är redan såld till minst sju länder, kanske tio.
Blir inte även den en del av den här Stieg-industrin?
- Nej, jag har försökt skriva en ärlig bok som inte är ute efter att exploatera Stieg eller mig. Den är en förklaring till hur vi levde och varför Millennium över huvud taget kom till. Den visar också hur det som hände mig står i total kontrast till budskapet i böckerna.