Eva Franchell belyser maktens spel och metoder
Eva Franchell var Anna Lindhs pressekreterare. I boken "Vänninan" beskriver hon politikern Anna Lindh, mordet och maktspelet. I går besökte hon Luleå och den litterära scenen Kontext.
Dessutom blev hon det levande beviset för Lindhs död, vilket bland annat gav henne problem att hitta nya jobb under en tid.
Och ingen av kollegorna från UD hörde någonsin av sig och frågade hur det var med henne.
Det fick till sist Eva Franchell att lämna politiken och hon skrev boken Vänninan, som handlar om Anna Lindh och det politiska spelet i regeringskansliet. Trots att det är en bok som handlar väldigt mycket om politik har den blivit väldigt populär. Och trots att hon inte alltid beskriver kända politiker på ett särskilt smickrande sätt har hon inte mött någon sakkritik för hur hon beskrivit dem.
- Göran Persson har inte hört av sig i alla fall. Det här är ju min bild av det som hänt. Jag ville skriva om vad jag gått igenom. Boken var ett sätt att sortera allt och jag skrev den främst för mig själv, säger Franchell som i dag är ledarskribent på Aftonbladet.
I boken har hon också beskrivit sådant som hon inte varit med om själv, men Franchell understryker att hon inte fabulerat.
- Det är en intervjubok. Det finns alltid människor runt omkring politiker som kan berätta om hur det var på olika möten eller middagar, säger hon.
Några som får sig en rejäl släng av sleven är Per Nuder och Leif Pagrotsky, men även Göran Persson, och Franchell drar sig inte för att beskriva dem som maktsugna män.
- De hade ju konflikter med Anna Lindh och Per Nuder är tuff och krävande. Jag tycker att han är skrämmande, säger Franchell.
Den politiska verklighet hon beskriver är ett departementens krig, blandat med könskrig, alfahannar och låtsasfeminister som slåss om utrymmet i media.
- Media har blivit politik. Man använder det för att driva sina frågor och i EU är media helt avgörande för politiken.
Det är också i media som bilden av Anna Lindh har formats. En bild som Franchell inte gillar.
- Efter mordet beskrevs hon ofta som en fnittrande tjej som skuttade fram och åt äpplen, men så var hon inte. Hon var ingen duvunge. Men jag tror det var vi i media som skapade den bilden och politikerna har spätt på den.
Franchell vänder sig också mot den bild som uppstod i samband med den ökända avvisningen av egyptierna, som Anna Lindh ensam fick skulden för efter sin död.
- Jag tycker inte att Anna gjorde rätt, men hon bar inte ensam ansvaret. I en sådan fråga kunde hon inte agera själv. Persson måste ha vetat om det och Thomas Bodström visste. I de papper jag fått från Beatrice Ask och Reinfeldts regering kan man se att han fick informationen samma timme som Anna.
Så jobbar vi med nyheter