Det är en klyscha. Det är en klyscha att ha två föräldrar som kommer till Sverige; utbildade, färdiga, redo för vuxenlivet. Det är en klyscha att ha föräldrar som måste börja om från noll. Det är en klyscha att ha föräldrar som får uppleva maktlösheten i ett nytt språk, i ett nytt land där människor är okontaktbara innan dagens första kaffekopp.
Det är en klyscha att ha föräldrar som bestämmer sig för att stanna i ett land där drömmar dör och föds. Det är en klyscha att ha föräldrar som bestämmer sig för att deras barn aldrig ska behöva få känna den maktlösheten. Att det nya landet, det nya livet ska vara ett liv där bara drömmar föds. Det är en klyscha att inte förstå varifrån ens föräldrar kommer.
Det är en klyscha. Att du som andra generationens invandrare, som första generationen svensk, har helt andra krav än Kalle, Sanna och Jeppe. Att du inte vet hur en tvättmaskin fungerar. Att du, ända sedan dagis, kommit hem med papper fyllda med guldstjärnor och tre skinande bokstäver. MVG – för att du ska ta tillvara på dina möjligheter. MVG – för att inga drömmar ska dö. MVG – för att det till slut blir din identitet.
Det är en klyscha att du söker till ekonomiutbildningen, en bred utbildning där alla drömmar hålls vid liv. Du flyttar hemifrån och är färdig, redo för vuxenlivet. Vad som händer sen kan ses som en klyscha. För dig är det ditt livs värsta överraskning – du hatar utbildningen.
Du hatar att lyssna på föreläsare som pratar om vinstmaximering. Du hatar att man bara pratar om människor som siffror, som en del i denna vinstmaximering. Du hatar känslan av att inte kunna ta dig ur sängen - att du skiter i föreläsningar, bokstäver, guldstjärnor.
En dag föreslår dina föräldrar att du ska byta. Testa något nytt. Förbannat hasplar du ur dig: "Men alla drömmar då! Jag måste, jag kan hålla dörrarna öppna!". Och de säger: "Vi vet att du kan, men det betyder inte att du måste."
Och du sitter där på dina föreläsningar, med alla dessa drömmar, och du inser att ingen av dem känns som dina. Några månader senare söker du en annan utbildning. Dina föräldrar säger: "Allt vi vill är att du ska vara lycklig."
Det är en klyscha att inte förstå varifrån ens föräldrar kommer. Det är en klyscha att inte fatta att det inte var hur många, utan vilka drömmar som dog när två föräldrar stannade i Sverige. Att inte fatta vilken ny dröm som föddes hos dina föräldrar. En dröm för dig; inte en dröm om att inte behöva välja drömmar, utan om att just kunna.